3års dagen
idag är det 3årsen jag vaknade på morgonen och kikade på älsklings mobil där han hade fått ett sms utav Ulla. Hans dåvarande styvmamma. Det stod något med att pappa har nu somnat in. Jag väckte älskling och talade om det. Någon form av sorg och lättnad sköljde över en. Lättnad över att han ej längre har ont. Att han ej plågas med den vidriga sjukdomen. Men sorg över att han är borta, att han har gått vidare, gått före. Att han nu kommer och har missat så otroligt mycket. Även om jag vet att han finns någonstans och vakar över oss, så gör det ont att han inte är här, fysiskt.
Det gör även ont denna dagen. För skulle han vara här skulle allt vara annorlunda. Allt. Han skulle aldrig tolererat detta beteende som fortgår kring oss. Han skulle vilja att alla är sams. Man är ju ändock en familj när allt kommer omkring.
Men jag vet att han är så otroligt stolt över mig och Erik. Över hur långt vi kommit, på alldeles egna ben. Skapat en underbar familj, vi har äntligen slagit oss till ro i hus. Som svärfar tjatat på osss. Vi gifter oss, vi har det bättre än någonsin. Allt som hänt har bara fört oss närmare, inte isär som endel kanske hoppats på och trott.
Så jag vet. Av djupet av mitt hjärta att de är en stolr svärfar jag har. Och jag önskar att endag som denna att jag skulle kunna få krama honom.
Kommentarer
Kommenterat av: A
Klart han ä mä er Torbjörn, fast på ett annet sätt bara;-)
Svar:
sara persson
