Stanna upp
Så var handledarutbildningen slut. Äään så länge. Jag är riktigt sugen på att bygga på min undersköterskeutbildning med mera kurser. Så på fredag ska jag mejla studievägledaren om kurser/kurs jag vill läsa till hösten då jag inte fattar hur man söker (?)(!)
Funderar även på att bygga ut handledarutbildningen till max. En 100poängskurs. Men det får bli efter demensen och den palliativa vården kursen. Och vemvet, klarar jag det plätt lätt som Benjamin säger kanske jag pluggar upp Svenska B'n och pluggar till behandlingsassistent framöver.
Det bjöds på strålande väder ute idag!! Jag och Eva toh promenad till värmlandspizzan och käkade lunch ute i solen. Helt fantastiskt att kunna sitta ute i solen och njuta av värmen som den gav idag. Förhoppningsvis imorgon med.
Vi pratade även om vad stressade folk är nu idag. Att ständigt vara uppkopplande, att telefoner nu idag är ett missbruk, att ständigt ha den senaste telefonen, bilen, finaste trädgårdarna, bästa betalda jobbet osv osv. Allt detta smittar av sig till barnen. Där de sen blir elaka mot andra barn. Barn är elaka mot BARN. Pga att de inte har märkes kläder eller inte har den senaste telefonen t.ex. Sånt sker. Rakt framför näsan på oss tydligen. Dagligen. Jag blir skrämd. På riktigt.
Det är synd att man inte stannar upp och njuter lite mera. Är glad för det man har. Jag är så sjukt jävla glad över allt jag åstadkommit i mitt liv. Är så sjukt glad över att jag står där jag gör i dag. Gift med en man som tar hand om både mig och barnen, jobbar och sliter och sedan kommer hem och är världens bästa tänkbara pappa.
Jag är även så sjukt glad över att jag har världens bästa arbete med världens bästa kollegor, jag är glad över att ha en fast riktigt inkomst som jag arbetar för, kämpar för och är värd, jag är glad över att jag tog körkortet så mamma och älskling slapö och köra mig kors och tvärs. Jag är glad över att barnen växer upp i här med oss och med min familj som alltid ställer upp. Att vi växer här i deje och inte i nått trapphus i stan.
Det är så fint här i deje. Skog och mark, lekparker och mycket barn.
Det känns så fel att klaga när man har det så sjukt jävla bra. Jag önskar bara fler kunde inse det och sluta klaga och gnälla för minsta lilla skit sak som är helt orelevant igentligen.
För det finns inte en enda människa som mår BRA över att höra gnäll. Speciellt inte samma gnäll.
Det känns som om man växt så i sig själv på kort kort tid. Jag vet vad jag vill med mitt liv. Vilka jag vill ha i mitt liv och framför allt vilka jag inte vill ha i mitt liv.
Det känns bra att komma till insikt med sig själv efter alla år.
Visst kommer det alltid bakslag då man är så fly till förbannad på vissa folk för hur de beter sig. Men man måste påminna sig själv om att jag har inte förlorat ett skit, utan det är dom. Medans jag och vi växer så förlorar dom. Varje dag. Inte vi.
Vi har tid och den är nu. Vi får inte tillbaka gårdagen. Den går inte i repris. Det enda vi kan ändra är här och nu och framtiden.
Men nu är jag så riktigt jävla nöjd över allt fint som vi har 💕
Hoppas att ni tänker tillbaka på det ni har och tänker mer på det istället på det negativa. Livet känns så mycket lättare om man omvandlar det till posetivt.
Nu ska jag strax sussa intill Celine som däckade för många timmar sedan.
Imorgon väntas vetrinären för Chewy för att sedan spendera så mycket som möjligt ute.
Kommentarer
