Läste denna insändare i NWT idag. 

Jag har bestämt mig för att vara hemma läängre med Inez än jag varit med Benjamin och Celine. De började dagis redan vid 1 års ålder. Vilket jag mådde SKIT för. Och det var hemskt att skola in dem. Fy tusan! Det gör jag inte om igen. Så planen är att skola in Inez TIDIGAST våren 2020. Då är hon minst 1,5. Men ska försöka att va hemma tills hon är 2år. Helst 3. 

Har ingen som helst aning om hur jag ska lyckas. Får snåla föräldradagar och sedan nu i vår ska jag börja jobba extra. Älskling och jag kommer väl gå om varann totalt men det är de värt i slutändan. Hoppas jag. 

Barnen är små engång. Allt annat får man prioritera bort. Men barnen går de inte att prioritera bort.  Tur som är har vi denna möjlighet så vi kan göra såhär. 

Men sedan har jag ingen aning om VAD jag vill göra efter föräldraledigheten. Plugga? Jobba? eller plugga till hösten när jag ändå är föräldraledig. Plugga till vad? Tilläggskurser inom undersköterska eller läsa inom barnomsorgen? Helst av allt vill jag ju ifrån kvällar och helger. Men jag ÄLSKAR ju verkligen min arbetsplats och jobb. 

Hur tusan väljer man? 

Känner mig så fruktansvärt stressad. Svårt att stanna upp. Svårt att njuta av nuet. Att leva här och nu. 

Man vet ju inte ens om det blir någon morgondag. 

Jag måste försöka leva här och nu. 

Men. Jag vill veta hur livet kommer att bli.