akutsjukvård

Jag har på riktigt gått runt och haft en stor sten i magen sedan jag fick mejl om att jag kom in och får läsa akutsjukvården nu i augusti fram tills december. 

Superkul eftersom jag  i framtiden vill jobba på sjukhus. 

Men ändock hamnar jag i världens livskris där jag inte alls vet vad jag vill med mig själv och livet och framtiden. 

Det enda jag är riktigt säker på är familjen och familjelivet. För det är något jag är säker på, trygg med. 

Att helt plötsligt bara sjunka ner i ett obehag och bli irriterad för allt, för att inte veta vad man vill. Vad man klarar av är så sjukt jobbigt. 

Men vad fan. Varför skulle jag inte klara det? jag är ju faktiskt grym på mitt jobb. 

Det är ju praktiken som kan bli knivig eftersom inte vi har barnomsorg till Inez eller fritids men det löser vi där och då. Jag ska fixa detta!! Det handlar ju bara om 4 månader av mitt långa liv, visst? 

Och jag klarade ju både palliativ och demenskurserna under tiden vi kämpade med pappa och hans svåra tid. Och jag gick ut med näst bästa betyg utan att ens lägga ner mig. Så jag bör ju ha mycket inom mig. Jag får hoppas det. 

(null)

Jag måste våga tro på mig själv.
Göra saker för min skull. Göra det jag vill. 
Jag är nog en av de med osjälviska människor på denna jord. 
Sätter mig alltid sist. Jämt. Vad det än är. Alla andra går före. 
Visst kommer det bli bra?! 

Kommentarer

Kommentera:

Ditt namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (visas bara för mig)

Bloggadress/hemsida:

Kommentar:

När dina steg har tystnat, finns ändå ekor kvar. När dina ögon slocknat, vi alla minnen har. Vi spar dem i vårt hjärta, tar fram dem då och då, så kommer du för alltid att vara här ändå.
Vila i frid Baraa ❤