Och nu var julen över. Julafton var jätte mysig och precis som den ska vara, mycket folk. Rörelse, herrans massa paket och en hel drös med underbart folk att omge sig kring. Nöjda barn = nöjda föräldrar. Vilka fina människor vi har kring oss!

 

Nu sitter jag på jobbet och har en stund över. Sedan ska jag hem och hoppa in i duschen innan jag dyker ner i soffan med min kära.

Igår kväll myste vi ner oss i soffan tillsammans med lite mat och godis med en varsin cider till tomten är far till alla barnen. Älskling märkte att han blev blockad utav sin såkallade mor. Och ja, jag säger så. Varit väsen igen. Och hon har blockat honom och sa att vi aldrig kommer få höra något mer ifrån henne igen. (Kanske lägger ut deras konversationer senare om det är OKEJ för älskling) Kan va bra och ha allt samlat känner jag och ha ryggen fri ifrån henne. Hon sa att jag sitter på hemtjänsten och pratar skit om henne. ALLTSÅ WHAT?! Skulle aldrig falla mig in och sitta och prata om henne . Och skulle jag prata om henne, så skulle de inte vara skitsnack utan REN jävla sanning. men det hon säkert är rädd för, att sanningen kommer fram. 

En mor som lämnar en son är ingen mor. Inga känslor, inget hjärta. Bara ett hårt jävla skal.

 

Förlåt men är så jävla bitter. Jag får plocka upp varenda pussel bit och pussla ihop älskling varenda gång hon förstört han. Undrar om hon ens kan tänka sig in i hur han mår, hur han grät på julafton PGA HENNE. Fast det kan hon inte, hon verkar inte ha något hjärta.. Enda anledningen till att kunna lämna en son anser jag. Han skrev att allt han ville var att ha en mamma som brydde sig. Men icke. Hon svara ej på de. Hon sa att hon var uthängd på facebook igen å att vi aldrig skulle få höra av henne igen.

 

Hur kan man säga så?

Hur kan man bara vända ryggen?