Den riktiga planritningen 

Det är glest emellan inläggen men det får gå. 

 

 

Vi pratade med en man inne hos grannen och han berättade vad som skulle hända härefter och hur det kommer se ut för oss framöver. Vi visste ju att huset var totalförstört. Eller vi försökte iallafall förstå det. 

 

Hur kan man ena stunden ha ett helt hus att bo i för att nästa stund inte ha något alls? Varenda grej var förstörd. 

 

Under tiden vi satt där ringde det upp någon och erbjöd oss att redan åka och titta på ett tomt hus som vi ev skulle kunna hyra om vi ville. 
Det var så mycket tankar som snurrade. Så mycket som sades. Nästan allt är glömt. 

Jag minns att innan vi skulle åka och kolla på huset så gick vi tillbaka till vårat hus där brandmännen fortfarande jobbade med släckningsarbetet. Jenny följde med och tittade på huset och även han som pratat med oss inne hos grannen, minns inte vad han var eller vad han ens hette.

Huset var super mysigt och fint och låg bra och centralt men vi hade lite is i magen då det endast var 2 sovrum. 

Efter visningen gick jag upp till jobbet och hämtade min bil och mina grejer. Erik åkte till stationen för att gå igenom med sina kollegor om vad som hade hänt och om han behövde ventilera sig och prata med någon. Jag mötte på några kollegor på jobbet och grät en skvätt har jag för mig. Minnet ifrån den här dagen är som en dimma, jag skulle vilja försöka memorera allt samtidigt som jag vill glömma dagen. 

Jag minns att Erik skickade att brandstationen samlade ihop grejer till oss. Det var fulla bord. De som jobbar på deje brandstation är tamejfan värda allt och lite till. Vilka stjärnor. Det var en självklarhet för dom. Jag önskar att jag/vi någon dag får återgälda dem på något sätt. 

 

 

 

 

Tomas Persson som slängde sig iväg på eftermiddagen på annandagen samma dag som det brann för att köpa oss underkläder och strumpor till hela familjen så vi skulle klara oss de närmaste 14 dagarna. Jag fick inte säga nej. Det var inte på tal. Han bara gjorde det. Vilken människa.

 

Jenny som kom med paket till våra barn på kvällen och kom och pratade med oss hos mamma som vi skulle bo de närmsta 2-3 dagarna.  Kommer aldrig någonsin kunna tacka dig Jenny för du fanns där och omfamnade oss alla. 

Det var folk som samlade till oss överallt, folk vi inte kände. Fast vi inte ens bett om det.

Det kom saker nästan hela tiden ifrån våra närmaste men också ifrån många vi inte alls kände.

Aldrig någonsin trodde jag i min vildaste fantasi att det fanns så mycket fina människor. 

Veckan som kom var det prat med försäkringsbolaget som ringde redan samma dag. 
Det var möten med folksam, peab och probaco. Herrejävlar vilken bra tur vi haft med allt.

Vilka fantastiska människor vi haft/har omkring oss som vi kommer jobba med. 
Vi kunde ärligt inte fått bättre människor att ha att göra med. 

Just nu i skrivandes stund har jag en sån sjuklig hemlängtan. Jag vill bara hem till rådjursvägen 18.

Vi fick turen att få nycklar till ett hus på örnvägen redan den 1/1. Ett stort hus på 165kvm så alla får plats. Om någon månad ska vi hyra ett stort hus på lillgatan som blir nyrenoverat som vi får bo i tills vårat hus är klart. Även där får alla plats gott och väl och vi har en lekpark brevid oss och gångavstånd till min farmor. Det blir nog ändå en fin tid framöver, även en spännande tid. 

 

Rådjursvägen är tomt. Bara reglar och stommen kvar. 1-2 ytterväggar ska rivas. Samt 2 golv som det var asbens i.

 

Vi har även skickat in planritningen som vi vill ha och våra önskningar kring huset. Vi ska även alldeles snart börja planera kök/badrum och tvättstuga. 

Herregud! Det händer verkligen något nu. 
Det BLIR bra. När allt är klart. Då kommer vi hem igen.
Pasi trodde att vi ev kanske till och med kommer in innan jul. Jag hoppas. Vilken fin julklapp isåfall.