En 7årig irländare. 

En liten pluttis på 122 cm hög. Hon ska Inez få rida vidare på sen när Celine blivit för stor. Men tills dess ska grunden för ridningen sättas ordentligt och målet är en pay and jump i sommar. 🤩 

Tragiskt nog kändes Dancer ojämn i måndags när de red och visst var hon halt igen. Med största sannolikhet gamla gaffelbandsskadan som inte läkt ut fullt än. 

Så nu ska hon få en lång vila framför sig. Det smärtar mig nått så otroligt då jag älskar denna häst så sjukt mycket. Förhoppningsvis läker skadan ut och hon har många fina år framför sig ändå sedan 🥰 

Förstår ni vad skönt att vi går mot våren, mot ljusare tider. OCH solen skiner?! 
Jag märker genast att mitt psyke och mående blir såpass mycket bättre, jag blir piggare och jag kvittrar nästan inombords. 
Det har varit en hemsk och lång vinter med ett ständigt mörker har det känts som. 

 

Just nu i skrivandets stund sitter jag i den inglasade altanen och skriver, Celine sitter mitt emot mi och gör läxan och Maja och Inez badar i spabadet. 

 

Under förmiddagen tog jag med mig hundarna och Inez cyklade. Vi gick runt deje och stannade till i lekparken och njöt av solen en stund. Jag zippar in varenda solglimt för tillfället. Livetlivetlivet. Låt solen alltid skina. 

 

 

Förra helgen när de var så ruuuuskigt kallt så tog Erik med sig barna och Sakko ut till backen å lekte å åkte madrass/bob å grilla korv. Mamman höll sig inne och sov. Sovit endel på dagarna nu. Känns som om min kropp går i dvala vinter tid.. 

Gosefinaste Ponnies ♥️

I torsdags åkte gipset för Benjamin. Skööönt!! Handleden är sne och försvunnit en hel del muskler. Det ska växa rätt iomed att han växer och nu är det bara att träna upp den så länge de ej gör ont. 

Bästa Inez och bästa tanthäst som bär Inez tryggt och fint. Inez sitter som på en stol, tryggt och bra i sadeln. Tanten travar fint och Inez är så otroligt duktig! Jag får ej hålla i grimskaftet heller utan Inez ska bestämt rida själv. Tääänk vad kul att om några år kanske man har 2 tjejer att rida med. Eller, så rider de ut utan deras mammi?! Helt galen tanke. Men kuuuul!! 

♥️♥️

I torsdags blev även våra 2 röda punglösa ♥️  Nu är de både vaccinerade i omgångar, chippade och kastrerade och uppfyller kraven för att få va ute. Känns skönt att veta att de ej förökar sig och ställer till med ännu fler hemlösa katter i världen. 

I helgen har Celine haft högfeber, illamående, magont och ont i halsen. I går kväll åkte Inez på halsont och högfeber. Vaknar med närmare 40. Vi har fått obefintligt med sömn inatt. Hoppas hon kryar sig fort ♥️ 

Skulle tagit pass imorgon men det får vänta tills senare i veckan. Tur de är sjuka så sällan våra barn. Men fortfarande jobbigt när det väl inträffar 🤯♥️ 

Vilken intensiv helg! Trots att båda är lediga så har det gått i ett. Erik har dock haft jour helg hela helgen och övning så helt ledigt har de inte varit. 

Det har varit ridning för C hela helgen. Övernattning här med Stella. Jag har bakat 3 sorters bröd. Lagat mat, städat å tvättat som alltid. Vi har badat i omgångar, Maja har varit här hela helgen och Disa igår, Det bakades mini pepparkakshus, lektes och de badade.  Det har varit barn högt och lågt och högt och mindre tyst. Jag älskar detta liv men lite skönt är det på kvällen när tystnaden infinner sig. 

Äntligen äntligen ÄNTLIGEN!!!! 

Nu är allt i stort set som de ska va. Äntligen har vi fått hem spabadet. 

Vi har än inte fått upp tavlor eller inredning på väggarna men det får ta den tid det tar. 

Inez har badat 4 gånger idag redan. Gissa om hon är glad?! 

Och miljontals tack till bästa Martin på eldialog som kom med detsamma såfort spabadet var på plats. 

Jag är så lycklig ända in i själen och att se Inez lycka att äntligen få bada bubbelbad ute efter snart 2 år utan är obeskrivligt. ❤️ 

Ikväll badade även Maja och Inez med Robel. Älskade ungar. Celine hade 2 tjejkompisar här som fixat sig hela eftermiddagen och drog iväg på disco sen. 

Erik och Bibbi är på innebandy medans jag och Inez myser hemma. Livet hörrni, livet ❤️

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har vi väl ändå nått gränsen för kyla? Jösses vad kallt!
Men vi är ute ändå, det åks skridskor, ute och leker, är hos hästarna, ute med hundarna. Men där i mellan är vi inne och värmer oss framför brasan och leker. Vintern är allt fint, men vad jag längtar till sommaren. 

 

 

 

Jobbade förra helgen som var, dödstrött och sov i 2 timmar när jag kom hem. Inte helt 100% efter förskyldningen. Hostan satt i i över 3 veckor. Men nu verkar den vara väck. Halsen är dock inte helt bra än, måste varit en riktig bacill jag åkte på. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Mormor, mormor, mormor. 2 operationer på ett par dagar. En godartard tumör på njuren togs bort och sen en komplikation efter det. Nu är hon hemma hos mamma och återhämtar sig. Bästa, starka mormor. 

Förra helgen var vi och köpte en spabad. ÄNTLIGEN sa vi allesammans. Nu hoppas vi att det snart kommer så vi kan bubbla varmt i kylan som är. 

Jag har gått och blivit dunder förskyld!! Och sår i hela ena näsborren 🤯🤯😰😰 

Men i lördags hade vi flera timmar hos hästarna. Det reds, rensa balplast, eldades och grillades korv med bröd. Superduper mysigt och är så evigt tacksam ♥️

Negativt corona test iallafall. Inte för de gör de mindre oskönt att va förskyld men förskyld må va bättre än corona 🤪

Den 20/9 firade vi in att gammelfarmor fyllde år. Celine passade på att ta snap kort med gfarmor🤪. 

Den 21/9 åkte jag och Inez till csk och kollade hennes ögon. Hon såg superduper bra och behövde inga droppar i ögonen. 

Tanhäst å gosebarn ♥️

Den 22/9 var det äntligen Celines tur att bli sjungen för och firad. Vi firade in hennes 9års dag ♥️ Tänk att hon numer är 9år. Går sista året på mellanstadiet och hennes humör svänger snabbare än vinden. Men de är häftigt att just du kom till oss för 9års sedan. Vi älskar dig gumman ♥️ 

Tjejerna badar in 1a september med endast 24g i poolen ♥️

Vetni vad? Jag har tagit ett beslut. 
Ett beslut som inte har varit enkelt men som jag tänkt på länge länge länge. 
Jag har velat fram och tillbaka, ångrat mig för att sedan ångra mig igen för att sedan bestämt mig för att sedan ha ångrat mig igen. Men till sist så kom jag till en punkt då jag bara skrev till en av mina närmaste vänner att säg att jag bara ska göra det, att jag inte är dum. Varpå hon stötttade mig och sa såklart till mig att bara köra.

Jag kommer from 30/9 va tjänsteledig på 100% från mitt jobb. Jobbet som har givit mig så otroligt mycket, både med kollegor och alla fantastiska vårdtagare som vi har och som jag tycker så otroligt mycket om. Och vet ni?. Jag ÄLSKAR faktiskt mitt jobb. Jag älskar det jag gör och jag är jävligt duktig undersköterska. Nej jag är inte bara duktig, jag är fantastisk!

Men valet blev tillslut enkelt. Att bara få 2 söndagar ledigt tillsammans med min familj på helgen under en hel månad är inget jag vill stötta eller vara med om. Familjen och jag förstjänar mer. 

From oktober ska jag bara satsa 200% på familjen och satsa fullt ut på studierna. Jag kom in på våld i nära relation som jag börjar på redan på måndag. Även en kurs som heter symtomlindring i livetsslut. 
Har sökt fler kurser som jag hoppas komma in på. 

Jag kommer även att fortsätta som vikarie inom kommunen och jobba när det passar mig och familjen som bäst. 

Vetni vilken lättnad det är att jag kommer ha möjlighet att hänga med på varje kören träning om jag vill, varje träning i hallen, varje match. Jag kan se barnens alla matcher i höst. JAG kommer vara delaktig i familjen igen. Bara det är värd allt, bara det är en vinst. Vi kan göra spontana grejer såsom att åka till badhuset, gå ut och äta. Eller vi behöver aldrig kolla kalendern vid kalas om " jag ska jobba ". Allt kommer inte längre kretsa runt " jobbar du då" eller "kan vi göra det då" . Utan nu kommer allt annat komma i första hand, och jobbet sen. 

Jag kommer aldrig sluta jobba, jag älskar somsagt mitt jobb och jag brinner för det. Men att få bestämma när man kan jobba ska bli så skönt. Jag tänker att jag provar detta i 6 månader för att se om det funkar ekonomiskt och hela den biten först. Gör det inte det så har jag ju  min tjänst kvar och det är bara att återgå till arbetet. Men jag känner att jag är tvungen att få pröva på detta nu. Jag vill inte ångra mig. Jag vill inte lägga alla helger vi har tillsammans på arbete. 

Sen om jag kommer arbeta som undersköterska eller som familjemamma i framtiden återstår att se. Drömmen vore att fortsätta som familjemamma och arbeta som undersköterska när jag själv vill det, lite som en hobby. 

Säg att jag gör rätt val, det gör jag väl?
För mig och våran familj.