baciller

 
jag kryper tätt intill lycklig för att du finns till 💕 
 
Och det blev en iphone7. Dock är jag nog lite ånger på att jag inte tog en plus tror jag (?) annars är jag nöjd ;) har ju inte helt vant mig vid en iphone än... Var ju ett par år sedan sen sist. men vi ska nog bli vänner tids nog.
 
 
Känns iallafall hur bra som helst att kunna ha en mobil att kunna ta bra kort med, lite skillnad ifrån min förra samsung s4 😂 
 
Nu tänkte jag försöka sova bort bacillerna som härjar, ont i halsen och alldeles tung i hela kroppen. Imorgon väntas 7-16 jobb och en låååååång dag på dagis :(

5 månader senare

Fredagen var en tung dag ifrån morgon till kväll. det är fortfarande ofattbart och allt cirkulerar i ett enda stort frågetecken ibland. ¿ Jag vill sluta förlora nära omkring mig nu.
Och mina älskade kusiner, kusinbarn och Lotta. vad starka ni är ♡ beundrar er så ni anar inte!!! 
 
Förutom begravningen i fredags så har jag jobbat kortkvällar lörd-söndag så vi har hunnit med leoslekland,  mat på max, bollkul, och kaffi hos mor. Helgerna springer iväg och vippa så är det söndag kväll igen.
 
Känner mig helt matt i kroppen. alldeles tung och hjärnkontoret vill inte alls som jag vill. 
Funderar i stort set hela tiden på vad jag skulle vilja göra, börja plugga, testa annat, ? 
 
 
Jämt precis nu är min familj min enda självklarhet. ♡ 
 
 
 
När pappan och Benjamin var iväg på bollkul så slocknade fisan i mitt knä. ÄVen jag slumrade till en stund. En mysig stund som jag verkligen behövde.
Så otroligt mysigt när de ligger tätt intill dem. Även Benjamin kröp upp i mitt knä efter lunchen för att mysa. åh, om ni kunde stanna i åldern och vara knäanpassade föralltid ♤ 
 
Imorgon är vi lediga och jag ska in och skaffa en ny telefon. Tror det lutar åt en iphone 7 plus. TROR jag. har världens jobbigaste beslutsångest. :( hua!!! 
Annars lutar de åt en sony. Kan va kul att ha annat än samsung ;)
 
Och sedan väntas bamsegympa som alla andra måndagar ♡
 
 
I fredags var det exakt 5månader sedan vi gifte oss. 28/5. 5 ynka månader senare begraver vi min farbror i samma kyrka. 
Förjävligt. och livet påminner oss om att vi måste leva och älska här och nu.
Det kan vara försent imorgon.
 

Kort

 
 
 
Bilderna är huller om buller men de får ni stå ut mä :)

jag lever

i'm alive!!!
 
Har inte bloggat på jag vet inte hur länge. Inte haft orken på kvällen och ibland känns det bara som om det inte spelar någon roll att jag bloggar.
 
Kenneth har ju nu somnat in . Morgonen till den 6/10. Begravningen väntas nu på fredag.
Det kommer krävas mycket styrka den dagen, till oss allihopa.
 
Annars förutom det rullar det på ganska bra.
Jag funderar dag ut och dag in vad tusan jag vill. Men efter igår och idag så blir jag ännu mer förbannad på det arbetssätt som är där jag jobbar nu. Fyfan. Tur bloggen är låst så jag kan skriva detta.
Somsagt, TUR att det är BRA personal och vårdtagare, det är DÄRFÖR jag jobbar där.
 
Annars så jobbar vi, är på dagis, hänger hemma, hos mamma, i stallet, rider och myser. Är såklart ute en hel del också. Är på bamsegympa på måndagar och i söndags började Benjamin på "bollkul" med. Han älskade det och stormtrivdes. Inte nog med att han var jätte duktig och lyssnade med!! Vilken kille vi har.
Du får mig stolt som tusan!!
 
Nu ska jag snart åka och hämta mina klimpar på dagis. Och pussa på dom sådär lite extra som jag gör varje kväll. Andas in deras doft engång för mycket och pussar dom engång för mycket. Man vet aldrig vad som väntas dagen därpå.
Man ska inte ta förgivet att ens kära finns föralltid.
 
Men nu vet ni att jag lever.
Ska försöka uppdatera med lite bilder ikväll som jag missat att lägga in.

Dålig period

 
I söndags så åkte hela familjen pluss mamma och Tindra till rudskogen där det var familjedag med hästridning/körning, löshoppning, dressyruppvisning och hoppning. Det var även tipspromenad och Tindra vann en ryktborste. 
 
Barnen red mer eller mindre hela tiden. Tillslut blev Benjamin så himla tuff och modig så han gick in själv till paddocken och talade om att han ville rida och de hjälpte han upp på hästen och han red utan mamma eller pappa brevid sig :) har en känsla utav att det kommer bli många många timmar i ett ridhus om ett par år OM vi inte har egen häst tills dess. De skulle va drömmen!! 
 
Annars under helgen har vi njutit utav bara tusan. Vi var upp till Rosis hästar och höns och myste där under lördags eftermiddagen innan vi åkte hem och åt kex, ost och mys.
 
 
Och i fredags var även älskling med mamma och hälsade på Kenneth. 💖 
Hela tiden tänker jag på honom. Hela tiden går jag runt med en klump i magen. Och jag känner mig mer eller mindre gråt färdig från och till hela dagarna. Är inne i en jobbig period nu tror jag. Det har varit så mycket på ett år. Jag är påväg att förlora en 3dje som betyder så jätte mycket för mig. 
 
Som Erik sa, att han förstod inte varför det var så jobbigt att träffa honom som det var. Han kunde inte sluta tänka på han efteråt. 
 
MEN man visste att man alltid kunde fråga han om man behövde låna kärran, Erik och han tränade mycket tillsammans, han är min farbror och jag tillbringade mycket av min uppväxt där då jag var dagbarn hos Lotta. De har alltid uppvaktat oss i familjen såsom dop och bröllop. Klart som tusan man bryr sig och känner för någon när man delar samma blod tynar bort i den äckliga vidriga sjukdomen. Fyfan åt helvete vad jag hatar cancer. Jag hatar den. 
 
Och mitt i allt detta så har jag börjat må dåligt över att vara ifrån min egen familj på kvällar och helger. Kämpa med barnvakt de kvällar jag jobbar. Även om de aldrig brukar vara några problem så är det ändå jobbigt att vara ifrån barnen den tiden på dygnet.
Och även på helger och nu när storhelgerna kommer krypandes. Jag vill inte vara ifrån barnen och älskling mer. Jag vill inte känna att jag missar värdefull tid med dom. Jag vill inte känna att jobbet går före dem. Att man sätter jobbet främst. För så är de inte.
Familjen kommer först, alltid. 
OCH jag vill inte jobba storhelger, jag vill inte jobba så mycket man gör för den sketna lön man får in på kontot 1ggn i månaden.
 
Jag älskar all personal, alla vårdtagare men nu kickar hjärnan på högvarv och jag har börjat tänka och värdera annorlunda. 
 
Man har ett liv och man lever här och nu.
Jag kanske har lite annat i rullning. Men mer om det när och om jag vet hur det blir med den saken. 
 
Jag vet bara att jag måste börja prioritera annorlunda.
 
 
This is my life 💖

När dina steg har tystnat, finns ändå ekor kvar. När dina ögon slocknat, vi alla minnen har. Vi spar dem i vårt hjärta, tar fram dem då och då, så kommer du för alltid att vara här ändå.
Vila i frid Baraa ❤