Förlossningsberättelse
Dagen innan lillan kom 24 augusti.
Så tog jag ett bad som jag oftast alltid gjorde på kvällen. Och jag hade planerat att ta med barnen till leos lekland efter frukosten den 25/8. Att göra något med dem när älskling ändå jobbade. Man visste ju inte hur länge vi ’bara’ skulle ha
två barn.
Men natten till den 25/8 kunde jag inte somna in ordentligt. Låg bara å ’halvsov’ och kunde inte alls somna in. Sedan hörde jag ett väsen ute. OCH mitt i allt var det en rävjävel i kaninhagen.
Skrev flertal sms till Erik denna natt. Att jag hade börjat fått förvärkar och inte kunde slappna av. Och sedan att jag var på rävjakt. Var ut å skrämde iväg den flera gånger.
Smsade även med brorsan denna natt då han jobbade och eventuellt hade fått komma ifall värkarna skulle bli värre. Stackarn har nog aldrig jobbat så fort förut 😅
Älskling sov i kil iallafall så han var nära. När han vaknade på morgonen bestämde vi att han skulle åka till jobbet och lämna lastbilen och sedan komma hem. Han var väl hemma runt 9 tiden eller dyl. Ringde förlossningen och jag var välkommen närsom.
Det var inte jobbigt att vara hemma, värkarna var inte regelbundna, men de fanns där. Mamma var helt lyrisk och hon hade nog helst kört in mig ett par timmar tidigare om hon fått bestämma 😅
Barna åt frukost i lugn å ro hemma och jag med och drack kaffe. Älskling satt nervös i soffan. Jag städade även undan och fixade tvätten. Nu började Erik bli irriterad å stressad över mig så han tvingade oss att åka iväg. Så vi packade in oss i bilen
å åkte mot mamma.
Mamma mötte oss ute när vi kom med barna och önskade oss lycka till.
Var på förlossningen runt 10 och det var jobbigt att gå in, började göra lite ondare. Fick ett rum med engång å en barnmorska kom in och presentera sig och undersökte mig .
Jag var ju endast öppen 4 cm!! En fet besvikelse då jag trodde jag var öppen mer. Hon gjorde en hinnsvepning och bad oss gå ut och gå en timme vilket vi gjorde. Vi gick en runda runt sjukhuset och till kiosken utanför. En gubbe bad oss gå in så
jag ej skulle föda ute. Nu började det göra ont.
Efter en timme var vi tillbaka på ny undersökning och de satte upp mig på kurvan.
Bad om att få epidural så jag kunde vara uppe och gå så bebisen kunde komma någon gång.
Men jag tyckte att bm inte tog mig på allvar och gick ut ur rummet och skulle kolla upp de. Tror klockan var tolv då.
Klockan 13 undersökte de mig igen och då var jag öpen 5cm. Vafan de hände inte ett skit fastän jag hade så jävla ont. Vägrade såklart lustgasen. Efter denna undersökning skrev älskling till mamma att detta kommer ta lång tid.
På bilden nedanför är klockan 13;20 å då höll jag på att dö. Strax efter kommer barnmorskan in som tog emot oss och hon ville undersöka mig för de lät som jag skulle föda barn.
Mycket riktigt. Där var jag fullt öppen. Nu kom de in 2 barnmorskor till. Och de sa att jag skulle föda barn nu. Men de ville inte jag. Jag ville hem eller få bedövning. Å där står de en barnmorska som tar på sig handskar å förkläde, en barnmorska med
en spruta i handen, å jag får dundervärk å krystar å där SPRUTAR vattnet bokstavligen. Klockan va nog 13,32 för då skrev älskling till mamma. att nu kommer hon snart.
Och strax efter ser dom huvudet och ena bm sa att nu får dom va med och ta emot bebisen.
Värkarna va så vidriga så jag trodde jag skulle dö. Jag skrek och klämde stackars älsklings hand. Å jag ville bara de skulle dra ut henne. Men efter några krystvärkar var hon ute. Ont som fan gjorde det. 13,37 var klockan när hon kom till världen. Då
skrev älskling iaf till mamma att nu är hon här.
Jag grina som en idiot och blev rädd för hon inte lät eller grät något så barnmorskan bad mig va tyst så skulle jag höra henne. Och då hörde jag ju henne skrika.
Strax där efter skulle man ju krysta ut moderkakan. Kändes nästan som en hel bebis igen.
Haha när jag tänker efter var jag en demon under min förlossning 😅😅 Skäms som tusan 😅
På riktigt. Världens bästa älskling som fanns där och stöttade hela hela tiden igenom denna förlossning. Hann ju inte få någon spruta eller bedövning. Det blev inte alls som jag tänkt att förlossningen skulle bli. Men ändå gick de superbra. Dock alldeles för fort.
Älskling klippte navelsträngen och sedan låg hon på mitt bröst länge länge länge. Bm undersökte mig och jag var fit for fight där nere med desamma så behövde inte sys eller något.
Efteråt känner man sig som världens mäktigaste människa. Vi klarade en förlossning. IGEN! Sista gången sa vi då. Vi får väl se 🙄
Men man känner sig lättad. Klar. Utmattad. Överlycklig. Hög på livet. Hungrig. Eftervärkar.
Stolta.
Kicki, Krister och Anna-Lena kom och hälsa på oss på sjukhuset med.
Sedan kom farbror Tobias och hälsade i ett par timmar.
Skulle jour läkaren ha tid att undersöka Inez skulle vi redan få åka hem samma kväll.
Och det fick vi! Vilken lycka.
Hemma hade barnen varit med gammelmormor och mormor hela dagen.
Hemma möttes vi av gmormor och mormor. Erik hade filmat förlossningen med. Så det skulle han såklart visa upp. Blev gråtfest. 😅 Vrålhungriga var vi med så älskling beställde mat ifrån pizzerian och gmormor å mormor snosadr på bebis. Benjamin var vaken
fortfarande så han fick också hälsa på sin lillasyster, han brydde sig inte något speciellt 😅
men tänk, vi var hemma tillsammans. 3 barns föräldrar. Ett nytt liv att börja lära känna, sätta hennes behov framför oss. Fan vad häftigt.
Fina Inez Othilia Maria Persson
3880gram och 50cm kärlek ❣️
Oct. 01, 2014
Nu är lillan 8 dagar gammal. 8 dagar som har gått i en svävande fart fram. Så medans hon sover och älskling ligger uppe med fisen kan ju jag slänga upp förlossnings berättelsen. Även om jag var ganska bra att uppdatera den dagen så kan det väl vara roligt att läsa ur ett samma inlägg. Söndag natten till måndagen. Eller måndags morgonen rättare sagt runt 3-4 vaknade jag utav att jag hade sammandragningar. Lite jobbigare och lite ondare än vanligt. Tänkte inte så mycket, försökte hela tiden somna om. Tills jag insåg att de kom regelbundet med 6-8 minuters mellanrum. Gick inte somna om även om jag försökte. Tänkte väl att jag fick passa på att sova när Benjamin hade sin vila sen på dagen.Jag låg och bråkade med värkarna tills jag hörde att Leffa åkte iväg till jobbet och äntligen visste jag att Eriks väckarklocka skulle ringa snart. Värkarna kom väl med 6-7 mins mellanrum då och de började kännas en aning ondare. Sådär så jag fick tänka på andningen.Väl när Eriks klocka ringde vid 4.45 sa jag att ; idag blir det nog barn ska du se.Minns inte riktigt vad han sa. Men han skulle åka till jobbet och prata med dem och sen åka hem iallafall sa han.När han hade åkt till jobbet så insåg jag att han absolut inte får jobba, så jag skrev sms om att jag inte vill att han ska jobba. Han kom hem igen vid halv 8 ungefär. Då hade gulle Kicki frågat om hon skulle komma över till mig. Underbara hon. När Erik kom hem så började jag inse att det skulle bli barn denna dag. Livrädd och skit ledsen för jag ville inte lämna Benjamin. Nästintill hatade mig själv för att jag skulle lämna han. Dåligt samvete och jag grät bara jag såg honom. Jag började spy och må jätte illa. Och Benjamin stod vid sidan av och tittade frågande och sa att jag spydde. GulleungeRingde sedan förlossningen med gråten i halsen och sa att jag skulle föda barn idag och att värkarna kommer med ca 5mins mellanrum. Så hon sa att vi skulle packa ihop och komma in. Mamma kom även halvspringande hit då Erik hade hämtat henne och hon skulle passa Benjamin. Gråtandes packade jag ihop grejerna och vi lämnade Benjamin och sedan åkte vi mot förlossningen och jag grät som en gris för att vi lämnade Benjamin.Inne på förlossningen fick vi en barnmorska jag inte alls klickade med tyckte jag första ögonblicket, fick ligga och på sängen och de mätte värkarna osv i ca 20min innan hon kollade vad öppen jag var. Och hon sa att jag hade kämpat på bra hemma och att det kändes jätte bra. Minns att det kändes som en evighet innan hon talade om att jag var öppen 6cm. Vi pratade om vad för smärtstillande jag ville ha och utan tvekan ville jag ha epiduralen.Vi fick ett rum och jag fick byta om och få en stor binda. Och hon skulle kalla efter narkosläkaren som skulle lägga edan på mig, han faktiskt ganska snabbt och han satte den rätt med engång. En jätte bra läkare!! Och när den började ta så gick jag upp och gick, gunga på stol, andades igenom värkarna över sängen, minns att jag tänkte att nu jävlar ska det gå fort så bebis kommer ut.Runt kvart över 11 kom barnmorskan in på en ny undersökning och då var jag öppen 10cm så vid halv 12 tog hon vattnet på mig, samt blodprover och satte dropp för att värkarna skulle komma tätare.Kl 12 kände hon hur huvudet stod och då stod det så långt ner att kände jag att jag ville krysta så var det bara att sätta igång. De dukade upp bordet och jag krystade 1 gång och huvut började kika fram. Minns att hon sa att det var mycket mörkt hår. och jag tänkte ; jaaa den har hår iallafall. Haha.Sen 2a krystvärken jag hade så sa hon att nästa gång du har en värk tar du i allt du kan så är bebisen ute. Så 3dje och sista värken så kom bebisen ut med bägge axlarna samtidigt och sen var hon ute.Erik sa att de var en pojke, barnmorskan svarade då med att han skulle få gå och lära sig om blommor och bin då de va en tjej.Erik började gråta av lycka lika så jag. Han klippte navelsträngen innan jag fick upp henne på bröstet och hon kissade på mig.Kort därefter kom moderkakan som såg "bra" ut. Haha. Den såg ut som den skulle iallafall.Jag behövde inte sy eller nått. Allt såg så fint ut där nere ;) Vi fick därefter vara själva tills vi ville väga henne. De kom in med fika osv innan vi vägde henne till 4210 gr kärlek och 53cm lycka. Därefter gick jag och duschade och sedan fick vi ett annat rum.Faster Emma kom sen vid kl 15. Även gammelmormor kom och höll mig sällskap under tiden Erik åkte hem och lekte med Benjamin. Mamma, Tindra och Svärmora kom på kvällen med efter de kollat syresättningen osv på Celine och vi fick ta in på patienthotellet.Kändes så bra att få visa upp henne, den vackra skapelse som vi satt till världen. Det är sjukt hur mycket kärlek man kan känna till någon man inte kände så bra än. Man har bara känt henne sparka, röra sig, hicka. Hört hennes hjärta. Men aldrig sett henne. Det är konstigt att kärlek växer sig så stark så tidigt. Det var iallafall en 'lätt' förlossning. Även om vi känner oss klara nu för många måånga år framöver så var det en spännande förlossning eftersom det hela tiden gick så fort så jag hann aldrig tänka eller känna efter. Helt plötsligt låg hon bara i min famn.
Det enda 'jobbiga' var att eftervärkarna var rena pest och pinan i några dagar efter förlossningen. För fy sjutton vilka eftervärkar jag fick denna gång. Men nu är jag back on track och smal igen!! Nu bara lääängtar jag tills jag kan börja gå ordentligt med ett raskt tempo. Börja träna mage och rumpa här hemma och få dra ihop den hängande kropp jag har nu ;)Men det bästa av allt, Vi har fått två friska fantastiska barn
