Jag har mixtrat lite med mig själv senaste tiden. Tagit ppillret på kvällen ist för morgonen. För alltid ett par timmar efter jag tagit får jag sprängande huvudvärk, illamående och magen lägger av. Tänkte ifall jag tar de på kvällen kanske jag slipper de. Dock när jag vaknar och ska ge C välling är jag gasig i magen och rapar sådär surt å äckligt ist!!

 

Häromdagen vid julafton glömde jag helt att ta pillret och mådde hur bra som helst!! Kunde käka och vara precis som vanligt utan illamående el magont. 

 

Nu tog jag ppillret direkt när jag slutat jobba vid 13. När jag natta barnen vid halv 7 ikväll kändes de som livet är påväg bort. Illamåendet är tillbaka och tröttheten kom som ett brev på posten. Det måste bara vara ppillrena!! Vad tror ni?

 

Jag ska sluta med dessa jag äter nu (prionelle) och kontakta barnmorskan imorgon och se om hon kan ge mig annat. Orkar banne mig inte må såhär längre. 

Ni har inge tips? Vi är nöjda och glada för livet vi har nu och vill inte ha mera barn än på många många år ;) 

 

Och nu var julen över. Julafton var jätte mysig och precis som den ska vara, mycket folk. Rörelse, herrans massa paket och en hel drös med underbart folk att omge sig kring. Nöjda barn = nöjda föräldrar. Vilka fina människor vi har kring oss!

 

Nu sitter jag på jobbet och har en stund över. Sedan ska jag hem och hoppa in i duschen innan jag dyker ner i soffan med min kära.

Igår kväll myste vi ner oss i soffan tillsammans med lite mat och godis med en varsin cider till tomten är far till alla barnen. Älskling märkte att han blev blockad utav sin såkallade mor. Och ja, jag säger så. Varit väsen igen. Och hon har blockat honom och sa att vi aldrig kommer få höra något mer ifrån henne igen. (Kanske lägger ut deras konversationer senare om det är OKEJ för älskling) Kan va bra och ha allt samlat känner jag och ha ryggen fri ifrån henne. Hon sa att jag sitter på hemtjänsten och pratar skit om henne. ALLTSÅ WHAT?! Skulle aldrig falla mig in och sitta och prata om henne . Och skulle jag prata om henne, så skulle de inte vara skitsnack utan REN jävla sanning. men det hon säkert är rädd för, att sanningen kommer fram. 

En mor som lämnar en son är ingen mor. Inga känslor, inget hjärta. Bara ett hårt jävla skal.

 

Förlåt men är så jävla bitter. Jag får plocka upp varenda pussel bit och pussla ihop älskling varenda gång hon förstört han. Undrar om hon ens kan tänka sig in i hur han mår, hur han grät på julafton PGA HENNE. Fast det kan hon inte, hon verkar inte ha något hjärta.. Enda anledningen till att kunna lämna en son anser jag. Han skrev att allt han ville var att ha en mamma som brydde sig. Men icke. Hon svara ej på de. Hon sa att hon var uthängd på facebook igen å att vi aldrig skulle få höra av henne igen.

 

Hur kan man säga så?

Hur kan man bara vända ryggen?

Precis nattat Celine och nu sitter jag utanför B's rum som sover själv och nattar sig själv i våningssängen. Är så otroligt stolt över honom så jag finner INGA ord. Stora pojken våran.

 

Annars rullar väl allt på hyffsat här hemma. Jag mår dock som en påse skit rent utsagt. Fryser som en gris sover med dubbla täcken och ett element på. C sover hela nätterna. Jag vaknar mellan 5-6 och går upp och gör välling som hon vaknar och får då. Så borde ju vara utvilad? Men är minst lika trött som om jag inte skulle ha sovit alls. Illamående som en toka och huvudvärk från å till som man får av ingenting. Och inte påtala att min mage har strejkat från å till under en lång tid. Tröttsamt tröttsamt! När fan ska de ge sig?! känner mig mer död än levande och det tar på kroppen. Ingen aptit eller något. Blir det inte bättre får jag kontakta läkaren efter nyår.

 

I eftermiddag togs det iallafall fram tomtar här hemma. Eller älskling och barna ställde fram, jag låg/satt halvdöd i soffan. Mer bitter än någonsin känner jag mig nu när jag vill göra så mycket innan jul och älskling är hemma och är pappaledig ända tills den 11 januari så mår jag såhär... Men tur i oturen ändock.. Skulle inte klara allt om de inte vore för honom. Tack för att du står ut.

 

Igår eftermiddag var vi även ut till stallet som i vanlig ordning. Eller älskling hänger där mer än mig. Hans dröm har blivit att ta över stället (köpa det) och skaffa oss hästar, höns och lite andra djur. Tror han lever för det nu ;). Och kan faktiskt se oss där. Han älskar att vara där. Han och Celine står alltid i hagarna hos hästarna och myser medans Benjamin är hos hönorna. Celine hade även suttit helt själv på den största hästen här om dagen. Kommer kort senare. MIN HÄSTTJEJ!! 

 

Pratade även med Belle idag så ska börja rida Caprice igen. WIIHO . Kan ju hoppas nudå att halkan ger med sig och det blir bättre väder, och jag börjar må bättre. Jag längtar till hästryggen så det pirrar i magen.

 

Imorgon är det kurs igen, (BPSD) . Riktigt intressant och ett härligt tjejgäng så haft riktigt kul idag mellan all dret med min kropp. 

 

Hoppas att ni har det bättre än mig iallafall...

 

Jag såg en liten pojke på instagram förut som har den mest aggressivaste blodcancern. Han är 1år. Tänk om det skulle vara Celine.. Fan vilka kämpar alla är med cancer. Och fan vad jag hatar denna sjukdom. Jag verkligen hatar den. 

 

Denna helg är de jobbhelg igen. Tur som är är älskling pappaledig i en hel månad nu. Så kommer se han massor ändå trots allt jobbande emellanåt. Betyder mycket att ha dig hemma, framför allt för barnen med 💜 du är världens bästa pappa! På ALLA plan 💜💜 

 

Igår sov jag med Celine i nästan 3 timmar. Välbehövligt! Då hon var vaken 1 ggn i timmen natten innan. Antar de kommer komma tänder inom kort eller något.