Om jag ens kunde beskriva den trötthet som jag känner för tillfället. Det känns som om man bara rullar på i någon reserv. Även den stressen som man känner för att hinna med allting.

Det är komplettering på examensarbetet. Som man så fint fick reda på när man redovisade att alla kommer få någon form av komplettering. Tack för den. Jag kräks.

Huset ska städas ur senast tisdag och även det ska bli godkänt. Kompletteringen på examensarbetet ska vara inne den 2/6. Sedan ska man bara bestämma sig vad man ska göra med livet?

 

Har sådan sjuk panik över det. Aldrig haft det förut. Var så stenhårt säker på att plugga. Nu är jag inte alls lika säker. Vet inte om jag ens klarar av det psykiskt för tillfället. Kanske bara ska jobba 50% om det nu ens går att få till ett bra schema så jag kan det utan barnomsorg. 
Det är så mycket tankar och funderingar så jag blir galen..

Mitt i allt så byggs det ligghall, rastgårdar för kaninerna. Spelas fotbollsmatcher. Celine har börjat skrittat igång hästen. Erik har förhoppningsvis kommit igång med träningen. Och jag då? Jo jag förstår vad Ninni Länsberg menade med att man inte kan fånga flera bollar i luften samtidigt. 

Överlever jag nästa vecka så ska jag andas sen. Då är både skolan och lillgatan klar.

Men vetni? 
ALLT är helt KLART på rådjursvägen. Plåtslagaren har kommit, altanen är färdig. Badrummet är färdigt.

ALLT är klart. Fan vad skönt mitt i allt kaos.
Just nu är allt bara jobbigt samtidigt som det är fantastiskt. 

VI HAR FLYTTAT IN! 

Vi flyttade in förra torsdagen. TACK Jesper! TACK för ALLT du gjort. TACK pappa för du var med och skruvade det sista. TACK mamma och Leffa. TACK! Tack Jimmy och tuppen som hjälpte oss bära det sista. Ni anar INTE hur tacksamt det är. Bästabästabästa! 

Första natten i huset var jag vaken mer eller mindre hela natten. Hade så sjukt ont i magen och Inez vaknade 5;12 och jag trodde klockan var typ 7. Måste köpa rullgardiner då de mörkanläggningsgardiner vi har nu inte mörkar rummet tillräckligt.

Vi har massor av städ kvar på lillgatan. Jag började smått på övervåningen igår och tog badrummen.
Men har hela maj på oss som tur är.
I huset har vi kommit bra iordning redan. Är tavlor och hyllor och sådant småfix kvar som vi ska få upp och handla. Men det får ta den tid det tar. Vi ska bo här länge länge länge. Tänk att vi äntligen är hemma igen. Tänk att vi är HEMMA! . Jag trodde aldrig att vi skulle komma hem igen. Det kändes så en stund. Men nu är vi i mål. Även om allt inte är klart än så är vi hemma. Och innan midsommar ska snickarna vara helt färdiga har dem lovat. Så på midsommar får man ju nästan se till att ställa till lite inflyttningskalas och poolkalas om vädret tillåter. 

Det badas och bubblas i badkaret. Barnen springer in och ut, vänner kommer och hälsar på och sover över. Barnen trivs. Det är en annan harmoni. Ett annat lugn. Allt är så bra. Allt är så fint. Om ni bara visste. Den sorg vi kände den 26/12-21 den förlust vi var med om, den tomheten som befann sig kommer jag aldrig kunna beskriva eller förklara för att ni ens ska förstå en gnutta. Men nu. Nu är vi äntligen hemma. Det har absolut inte varit "värt att få ett nytt hus" med det vi var med om och att vi förlorade nästan allt. Men det är ett plåser på såret om det vi var med om och det våra barn och vi förlorade.

Är evigt tacksam till probaco, folksam, peab, polygen, assemblin, eldialog, plåt och takspecialisten i deje och alla yrkeskategorier där emellan som varit och gjort detta hus till rena drömmen.