Idag är det 10 årsedan som svärfar somnade in på självaste långfredagen. Det är konstigt hur allting bara fortsätter dag efter dag efter dag. För 10 årsedan sken solen men det var en fruktansvärt tung dag. 
Jag minns smset som Erik fick av Ulla tidigt på morgonen att nu har pappa somnat in. Hur han drog en lång suck och sen var det inget mer. Allting stod som still. Fast samtidigt som allting fortsatte som förut utanför den bubblan som vi då levde i. 

Det var en hemskt jobbig tid både innan, under och efter han fick sjukdomsbeskedet och under tiden alla satt och vakade vid hans sida. Det är fel att man ska behöva förlora en make, pappa, morfar, farfar och svärfar i en sjukdom. Vi saknar dig hela tiden Torbjörn. Idag tänker vi på dig lite extra. 
Livet kommer aldrig bli sig likt som det var när du fanns här på jordelivet. Men vi minns och vi pratar om dig till barnen. På så sätt lär de känna dig precis såsom om du hade varit här. Men fasen vad vi önskar att du vore här.