Steleriseringen är gjord. Det gick snabbt och bra. Men var aldrig beredd på att få så SJUKT ont efteråt. Har känts som en människa sitter på min bröstkorg och trycker sin vikt på mig. Kan fortfarande inte ta djupa andetag för att det gör så ont även om det är en gnutta bättre. 
Även om jag väntat på detta så sjukt länge. Det är över ett årsedan som jag blev ställd i operationskö så känns det lite konstigt att det är gjort och att det är defenetivt. Även om jag såklart är 100% säker så blir det ju defenetivt nu. 
Så skönt.

Jag är så lyckligt lottad över alla våra barn som bor hemma under vårt tag. Tänk att vi får ha dem. Att fostra och ge dem kärlek och trygghet. Tänk att vi har det vi har. Livet ändå.