I början på februari fick jag nog. Jag sa upp mig. 
Från en tjänst som jag haft sedan 2015. Jag har verkligen älskat mitt jobb. Mina vårdtagare.

Men att hela mitt liv, hela min familj ska fungera och leva efter hur en verksamhet ska fungera fungerar inte riktigt i mitt och vårt liv.

De få, få, få gånger man sökt om semester eller bett om ledigt så får man avlsag pga att verksamheten ska kunna styras och gå ihop och "du får göra turbyte med någon kollega". 

Så trött på att hela tiden höra att "verksamheten styr".

Att privat och familjelivet inte fungerar är skitsak samma.

Sedan ska man inte sticka under stolen med att det är så mycket brister i äldreomsorgen så det känns inte värdigt för mig att arbeta så nu idag. Jag vill inte arbeta på det sättet. Jag vill arbeta för de gamla och för att de ska få sånt bra liv som möjligt. Inte att varenda liten insats ska va minut styrd och man inte ens hinner sätta sig i 5 minuter och prata. Att jobba mot klockan och va stressad innan man ens kommer till jobbet fungerar heller inte i mitt liv längre.

 

Jag är så sjukt trött. Så sjukt trött så det känns som om man går runt i dvala emellanåt. Jag har tom börjat sova på dagarna ibland. Vilket jag inte behövt göra på många år. 

Jag vill leva för mig själv, för min familj. Att jag valde att släppa taget om min tjänst är en sorg. Men även en lättnad. 
Att jag hädanefter ska välja mig är bara en investering i mitt liv. Att jag visar att jag inte kan ta vad som helst bara för en verksamhet ska fungera handlar om att jag står upp för vad som är rätt för mig och min familj. 

Vad jag ska göra sen i livet det vet jag inte. Det tar jag då.

Det finns så mycket jag skulle vilja göra. 

Arbeta på HVB hem, som undersköterska på förlossningen, BIVA eller neonatalvård. Kasnke jag läser till barnspecialiserad undersköterska? 
KANSKE jag kan orka läsa upp svenskan och matten så jag kan söka in till socionom.

Tiden får helt enkelt utvisa vad som sker. 

Just nu räknar jag bara ned dagarna tills sista kvällspasset den 30/4. 
Jag längtar så otroligt.