Hemsk dag

23:dje December :

Vaknar som alltid mellan 6.30-7.30 och går på toaletten innan jag kryper tillbaka i sängen en stund till. 
När fisan vaknade vid 8;20 sen och jag skulle igen springa på toaletten. Så får jag sådär sjukligt ont i magen jag brukade få med spiralen 1gång i månaden. Fast detta va 1000 ggr värre. Bokstavligt talat. 
Gick ut till vardagsrummet för att stänga av kaminen, väl där höll jag på att svimma så jag fick lägga ner mig på soffan. Kallsvettig och illamående. Allt bara snurra. Smärtan i magen och underlivet var hemskt. 

Skulle försöka mig till toaletten. Hamnade på hallgolvet. Där fick jag lägga mig. Benen bar mig inte. Kom inge längre. Och där började jag bli rädd. Celine fick komma med en morgonrock som jag fick lägga över mig. Försökte och se om smärtan skulle ge med sig. Men tyckte istället att den blev värre. 
Fick ringa till mamma då Erik jobbade.
Grät och sa att hon va tvungen att komma för jag kunde inte gå. 
Mamma kom såklart med engång. Sen kom även Maria och de ringde efter en ambulans. 
Jesper kom även och tog Chewy. 

Ambulansfärd in till Akutmottagningen och där efter provtagningar och smärtlindring och ett VUL såg de att en stor cysta hade spruckit på vänster äggstock och det runnit ut vätska i buken. 
Har kvar en cysta på ca 3cm på högra äggstocken. Förhoppningsvis ska den släppa självt.

Sköterskan ville ha mig kvar under observation tills julafton. Men fick på egen risk åka hem med citodon och lova att komma tillbaka om smärtan skulle bli mer påtaglig igen. Och hon ordinerade vila.
(Hon skulle bara vetat vad jag härja runt här på kvällen med smärstillande i kroppen) 
Och jag skulle tillbaka för nya prover och ev undersökning på annandagen.

(null)
(null)

Idag på ’återbesöket’ visade det sig iallafall att lilla ärtan i kroppen växer som den ska och HCG halten blir mer. (Beviset att ärtan växer och frodas)  Och skulle jag få ont igen så måste jag tillbaka. Hoppas innerligt att den andra cystan släpper och inte spricker. Fytusan. Trodde seriöst att jag skulle dö. 

Tusen tack till världens bästa mamma, Maria, Jesper och Älskling. 💞 
Och såklart ambulanssköterskorna och alla involverade. 

Kommentarer

Kommentera:

Ditt namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (visas bara för mig)

Bloggadress/hemsida:

Kommentar:

När dina steg har tystnat, finns ändå ekor kvar. När dina ögon slocknat, vi alla minnen har. Vi spar dem i vårt hjärta, tar fram dem då och då, så kommer du för alltid att vara här ändå.
Vila i frid Baraa ❤