Med ett grått hår likt morgonrocken jag har på mig så står vi i vårt nya kök tillsammans och fortfarande hänger ihop. Det var nog några som inte trodde detta, att vi fortfarande skulle hänga ihop efter allt vi gått igenom. Men här står vi, motgång efter motgång. 
Tänk att det är så, att det finns personer som faktiskt väljer att hänga kvar tillsammans när havet stormar. Tack för att du hela tiden finns där för mig och familjen.

Att även du faktiskt hänger med på varje upptåg jag får för mig, stöttar besluten som jag väljer att göra. Att även du ber mig chansa och vara tjänsteledig trots att det inte är en säker inkomst. Men vetdu, jag är även säker på att vi klarar denna resa tillsammans.
Jag ser fram emot den, vad vi kan åstadkomma tillsammans.

 

Jag ser fram emot att öppna vårat hem för de som verkligen behöver oss. 
Även om hjärtat kommer gråta en skvätt innan och det kommer vara tufft. 
Livet hörrni, det blir inte alltid som man vill, det finns alltid lagar och regler att förhålla sig efter och ens egna känslor och tycken spelar inte sån stor roll då. Lite konstigt va? Att någon annan ska sitta över andras liv. Som om inte alla lever på samma planet igentligen. 

Just nu sitter jag mätt i magen efter att ha ätit hemmagjord soppa i ett tomt tyst hus.

Inez är för 2a dagen på förskolan och resterande 4 barn är på skolan. Jag har varit med Benjamin till tandsköterskan på förmiddagen och det gick kalas bra. Alla mjölktänder har ploppat ut och dom nya tänderna är rena och fina.

Jag har fortsatt att plugga med mitt examensarbete. För tillfället tror jag inte att jag kan göra något mera. Har istället gjort ett antagningsprov inför en annan utbildning jag sökt i höst.

Ingen aning om alls vad jag vill göra eller bli. Men känner att jag behöver göra något nytt för tillfället för att se om  jag kommer på vad det är jag vill göra.

Och huset då. 

Vi flyttar in IMORGON!!! 
Pappa och brorsan snickrade ihop sista möbeln igår.  Jag kan inte beskriva nog hur tacksam jag är över min familj som ställt upp med allt snickrande.. Tacktacktacktack för er. Det är tack vare er som vi kan flytta in i morgon och allt är ihop snickrande. Jag och Erik hade ALDRIG klarat att hinna med det. Bäst är ni.

Ute faller snön för tillfället. Hoppas det är sista snöm som kommer nu. Jag behöver sol och värme för att känna mig piggare. Just nu känns det som jag lever i ständig stress. Det är examensarbete, jobb, flytt, städ, djur, barn, möten. Bara examensarbetet blir klart och flytten och städandet så ska jag andas ut ordentligt sen. Ska bara överleva vägen dit utan stresspåslag. Aldrig i mitt liv att jag vill göra denna resa igen med jobb, plugg och allt vad livet gett oss dessa 1år och 4 månader. 

Aldrig hoppas jag att vi ska behöva uppleva det vi upplevde för exakt 1 årsedan och 4 månader sen.
Snart är vi tillbaka på rådjursvägen. Snart snart snart.

Snart är även byggarna färdiga. Helt. Jag behöver andas. Ren luft. Utan stress. Utan ångest och panik över att jag måste göra det, det och det. Jag vill känna frid. Lugn. Harmoni.

Jag behöver det nu. Mer än någonsin. Om en månad är allting klart.
Då andas jag igen. Då är det ren luft och harmoni som jag ska suga in.

I helgen var jag och mina småtjejer på IKEA ♥️♥️ 

Besiktningen av huset gick ju såklart igenom UA. Vi ska få en ny innerdörr för det var tydligen något märke på en av innerdörrarna så snickaren ville bestämt byta den. Annars fanns det inget att anmärka på. Altanen är nästan klar, bara staketet kvar sedan altanen och plåt kvar runt dörrar och fönster osv. Sen är dom så gott som klara. Torkumlaren kommer på torsdag och badrumsskåpet upp idag förhoppningsvis. 

Tjejerna har redan badad in badet ett par gånger och vi har varit och grejjat i huset varje dag sedan i torsdags. Brorsan och Leffa har varit med och skruvat möbler så nu är det bara en byrå kvar som brorsan och jag får upp i eftermiddag. ALLT blir verkligen SÅ bra! 

 

 

Vi har fått upp gardiner i Celines rum och vårat sovrum och Inez sovrum. Känns som om det är flera mil kvar tills man är färdig. På torsdag flyttar vi in och jag jobbar till 16 så tänkte försöka köra så mycket som möjligt på eftermiddagarna tills dess.
Sedan är det städning kvar här på lillgatan, visseligen har vi hela maj kvar. Men bara ett stressmoment att ha det hängande kvar över sig. 

Sedan har jag ett STOOORT examensarbete kvar att göra som ska vara inne den 12/5. Har endast börjat lite smått så har sån sjuk stress inför det och ångest bara jag tänker på det. Blir jag inte godkänd på det så är alla 2 år helt i onödan. Även om man får göra om ett exmensarbete så kommer det kännas förjävligt. Jag måste bara bli godkänd på det med engång. Det ska även vara en muntlig redovisning på det i 45 minuter den 17/5. Den 18/5 ska jag andas ut. Då ska jag tamejfan fira med ett glas bubbel att jag tagit mig igenom denna utbildning samtidigt som det värsta i vårat liv hände och vi stod med 0 och ingenting. Med flytt 3 gånger. Med jobb, familj, möten och allt vad livet innebärt. Att jag ens klarat det är ju helt otroligt igentligen. Jag behöver en lååång semester för att ladda batterierna sen. 

Och så var det Celines tur. Celine kräktes igår så magsjukan här hemma fortsätter.

Benjamin var även hemma ifrån skolan igår för första gången under årskurs 4. Han tyckte att det kändes konstigt i halsen. (När han sagt så innan har det alltid börjat med magsjuka och han kräkts) Men han sov hela förmiddagen och låg hela dagen. Drack endast dricka och smoothie. Men det blev ingen kräka hos han. Men han låg på 38 i temp så något har han ju i kroppen som spökar. 
Slänger snart in oss alla i karantän under en tid så kanske vi slipper bacilluskerna sedan. 

 

Så min morgon började med att storstäda och duscha hela badrummet på övervåningen med klorin. Ska även ta resten av övervåningen och huset sedan under dagen. Stallet och sjukhusbesök väntas också. Inte undra på att man är lite sliten när man lägger sig på kvällen. Jag tvärslocknade strax efter 21 igår och vaknade vi 21.30 av att C mådde dåligt och sedan somna jag om och vaknade 22 av att hon kräktes nudlar över sovrummet och hallen och sedan i toan. Magsjuka är bland det värsta jag vet. Även om det går snabbt över så har jag kräkfobi.

 

 

Snart äntligen är vi i mål!!! Rådjursvägen går framåt och det är SNART färdigt!! .. 
För tillfället så borrar dom in bergvärmen. Trappen är på plats och idag eller senast nästa vecka kommer nya ytterdörren på plats och nästa vecka börjar dom på utsidan med altanen/trädäcket. 
Vi måste även se till att försöka få poolen på plats. 
FÖRSTÅR NI?! OM NÅGRA VECKOR BOR VI PÅ RÅDJURSVÄGEN!!!

Det pirrar av bara tanken. Så idag ska jag och barnen börja packa ner lite smått som vi inte kommer behöva använda förens vi är HEMMA igen. 

Natt till igår vaknade jag av en kaskadspya i sängen. Lät som en kran sattes på bakom mig. Inez spydde ner sängen och på toaletten engång. Sedan har det inte varit något mera. 
Hon åt som vanligt igår och avföringen har inte varit något avvikande heller. Super konstigt, och ingen har inte heller blivit sjuk.  Får hoppas det bara var något tillfälligt så vi inte ligger allihopa i magsjuka inom kort. 

I söndags var vi till Kicki och hämtade sjuuuukt mycket fiskegrejer som Benjamin fick av Krister. 

Nu lääängtar vi även tills våren/sommaren med massa fisketurer i båten. 

Mina killar ♥️

Jag tror att folk har svårt att förstå. 

Den där lyckan, glädjen och sorgen samtidigt. Hur man förlorade allt. Men glädjen, lyckan och kärleksruset över att vi snart har ett nytt fint hus som är VÅRT. Att vi snart kommer hem till VÅRAT efter 1,5 år på annan plats. I någon annans hus. 
Snart är vi hemma i vårat hus. Inga ord kan beskriva den sorg vi varit med om under snart 1,5 års tid. Men den kärlek och glädje som vi känner över att vi snart ska hem.

Huset har tagit fart med stormsteg. Kök är i princip klart. Det ska upp kakel och fläkten. Sen säkert småfix som vi inte ser/vet om.

Badrum och tvättstugan så ska det bara in porslin och tvättmaskin/torktummlare och lite småfix. 

 

Sen är det i princip bara smått kvar inne. Ytterdörren ska in, en ny trapp och foder/dörrlister och några dörrar är kvar.

Sedan är det hela altanen och altandäcket kvar utomhus samt poolen. Spabadet beställer vi någon gång i höst/vinter. Det får ta den tid det tar. Men snart är vi äntligen i land. SNART är vi hemma i vårat. Vilket är det som betyder allt.

 

Det har varit en sån sjuk jobbig resa mentalt för hela familjen. Inte undra på att jag känner mig överkörd av en lastbil och helt slut igentligen. Att gå igenom detta, samtidigt som man har en hel familj och djur att ta reda på. Att plugga och jobba under tiden. Det har varit påfrestande. Men snart är vi tamejfan i mål med allt. Både med att vi kommer hem och jag är nyexamerad demenspecialicerad undersköterska i maj. Vi är så nära mål så jag är alldeles nipprig. Det bästa har vi nu framför oss.