Celine gjorde sin tävlingsdebut den 12/4 med dunder och brak i filipstad. Bokstavligen dunder och brak. Mona tvärnitade precis framför det första hindret och Celine gjorde volter över henne och dunkade i backen. I omhoppningen vägrade ponnyskrället att hoppa så hon diskades. En första tävling som hon säkert aldrig kommer glömma.

 

 

Vi åkte till karlskoga den 19/4 på pay and jump och där var Mona super fin i uppvärmningen och hoppa hindren superfint och var pigg och framåt. Väl i ridhuset så tvärstannade hon och även där vägrade hoppa. 

 

Imorgon ska Celine ta med ponnyskrället till rudskogen för 2 dagars ridläger. Får se hur det visar sig framåt med ponnyn om det kan bli någon hopphäst eller inte. Får hålla tummarna för det. 

 

Men hon är verkligen så modig våran Celine!! Hon tar sig verkligen ann varenda utmaning och tävling och träning som om ingenting. Hur nervös hon än är så bara gör hon det och kör. Så himla stolt över henne så jag spricker. Är så himla glad över att jag ska få följa dig genom alla utmaningar genom livet och allt du kommer ta dig ann.

Mamma älskar dig!!! 

Jag närmar mig slutet av min uppsägning. Den 29/4 gör jag min sista dag. Bara några arbetspass kvar. Mindre än 20 pass har jag kommit fram till att jag har. Blandade känslor. Men det ska bli så skönt. Så skönt. Jag vet bara inte vad jag vill göra härnäst. Vem är jag utan att arbeta med alla fantastiska vårdtagare vi har?

Vad kan jag? Vad vill jag? 
Jobba? Plugga? 
Jag vill jobba med människor. Men inom vad? Tänk att jag kan välja fritt framöver! Både spännande men så sjukt läskit. 

Idag ska Celine få äran att hänga med Johanna och c/o till rudskogen för träning. 
Den 27/4 har hon sin första P&J på Mona. Hon är så taaggad och jag har fått köpa tävlingskläder till henne. Det enda som fattas nu är vita ridbyxor. 

Jag har jobbhelg och 3dje sista helgen. Påskhelgen är min sista jobbhelg. Herregud vad det pirrar av tanken. 

Igår var jag och Lisa och mina minimonster till forshaga och hoppade in hos brorsan och Lexie som han bara skulle ha 1,5-2 veckor under tiden hon löpte. Hon är kvar flera veckor senare. Vi kanske skulle få låna henne den 27/3 några timmar då han skulle på något jobbmöte. 
Men vi satt och drack kaffe i paviljongen och töla om allt och ingenting. Älskar verkligen att hänga med min bror, så evigt tacksam över den relationen som han och jag har.

Solen har kommit fram och allt känns genast så mycket bättre. Samtidigt som jag bär på sån sjuk trötthet. Har börjat äta extra vitaminer så hoppas att det hjälper. 
Har börjat gå ordentligt med om dagarna. Snittar 7km-1 mil om dagen ungefär. 

Inatt hade vi även nattgäst. Syster Maja bestämde sig för att sova hos oss, sagt och gjort gjorde hon det!. Super mysigt. Även så himla tacksam över den relation hon och Inez har och att de alltid har varandra. Världens trygghet för mig som mamma men även för dem två. Tänk att de kommer följa varandra genom livet som bästa vänner, men även som släkt. 

I onsdags morse vid 9 körde bästefar mig till CSK då jag skulle steleriserat mig. Det var provsvar som inte kommit in som jag va tvungen att ta om till klockan 10. Klockan 12 skulle jag infinna mig på avdelningen. Timme efter timme gick och vid 15 fick jag reda på att min tid blir struken då de ej hinner med den. Trots att jag pratat med läkarna om ingreppet ca 20 min före. 
Besviken som få hämtade brorsan mig efter att jag fått en festis och smörgåsrulle som plåster på såret.

Vi åkte vidare till chopchop och åt mat då jag inte ätit på ett helt dygn förutom den lilla smörgåsen jag fick precis innan.

Resten av em/kvällen hemma var jag så trött så det kändes som om jag gick runt i en dvala.

Somnade redan vid 21.30 på kvällen.

Igår morse ringde de från operation så fått en ny tid i slutet på mars så hoppas på att det blir då. 
Fick den första tiden med extra skrivet att jag redan varit struken så att det inte ska behöva bli så igen. Håller tummarna.

 

 

 

Idag är det sportlovsfredag och vi ska packa in ungarna i bilen för att åka iväg till o´learys och bowla. 

Benjamin har sovit över hos en kompis i 2 dagar och han hängde med dem till karlskoga till bodaborg.
Veckan har hitils bestått av kompisövernattning, hoppträning tidigt i ridhus, luft och lek, Inez har haft kompis här som hon lekt med. Det som väntas är 2 kompiskalas i helgen, match, jag ska ut och äta med min fina vän,umgänge, kalas för brorsan, och säkert något mer som vi inte bestämt än.
Livet ändå hörrni. Och imorgon är det första mars.

Helt fantastiskt. Näst sista måndaden som anställd. Som jag längtar tills sista april.

 

Sportlovsveckan är här. Som barnen behöver denna vecka för att vila upp sig inför kommande veckor i skolan.

Höstterminen gick hur fort och bra som helst. Och nu är vi snart inne i mars redan och sommarlovet kan man snart börja räkna ner till. Hur skönt som allra helst !! Tror jag längar mest av alla. 

Imorgon ska jag packa in barnen och åka till kristinehamn för att leka på lek och luft och bada. 

Vi ska även bowla under veckan och har 2 kalas till helgen så känns som om denna vecka kommer flyga fram.

 

Jag har haft jobbhelg. En bra jobbhelg. Hektiskt och mycket att göra men jobbat med fantastiska kollegor som gör allt lättare. Även vårdtagare. En vårdtagare tittade på mig och sa " är det sant att du ska sluta " och med tårarna i ögonen. Och jag förklarade. Som jag kommer sakna vissa extra mycket. Även om jag kanske inte kommer sluta helt utan kanske jobba extra så är det ändå någon form av avslut. Och som vissa har satt sig extra nära mitt hjärta. 

Det är även extremt tomt hemma. Räven var på påhälsning i lördagskväll. Erik och barna sjöng till melodifestivalen och han hade tittat till kaninerna en stund innan men tänkte att de kunde få vara ute en stund till. Nästa stund stod räven på buren och tittade på honom.

Gör ont i hela själen. Har alltid älskat att ha kaniner omkring mig och gå ut och strosa med dem och Kalle som skuttar runt benen som en liten hund när man kommer. 


Idag väntas provtagning inför kommande operation på onsdag.

Sedan ska jag ta med mig några av barnaskaran och lillasyster till pappa och AM för att fira att annmarie fyller år på onsdag. Hoppas på lite mer ork och energi efter det. 

I början på februari fick jag nog. Jag sa upp mig. 
Från en tjänst som jag haft sedan 2015. Jag har verkligen älskat mitt jobb. Mina vårdtagare.

Men att hela mitt liv, hela min familj ska fungera och leva efter hur en verksamhet ska fungera fungerar inte riktigt i mitt och vårt liv.

De få, få, få gånger man sökt om semester eller bett om ledigt så får man avlsag pga att verksamheten ska kunna styras och gå ihop och "du får göra turbyte med någon kollega". 

Så trött på att hela tiden höra att "verksamheten styr".

Att privat och familjelivet inte fungerar är skitsak samma.

Sedan ska man inte sticka under stolen med att det är så mycket brister i äldreomsorgen så det känns inte värdigt för mig att arbeta så nu idag. Jag vill inte arbeta på det sättet. Jag vill arbeta för de gamla och för att de ska få sånt bra liv som möjligt. Inte att varenda liten insats ska va minut styrd och man inte ens hinner sätta sig i 5 minuter och prata. Att jobba mot klockan och va stressad innan man ens kommer till jobbet fungerar heller inte i mitt liv längre.

 

Jag är så sjukt trött. Så sjukt trött så det känns som om man går runt i dvala emellanåt. Jag har tom börjat sova på dagarna ibland. Vilket jag inte behövt göra på många år. 

Jag vill leva för mig själv, för min familj. Att jag valde att släppa taget om min tjänst är en sorg. Men även en lättnad. 
Att jag hädanefter ska välja mig är bara en investering i mitt liv. Att jag visar att jag inte kan ta vad som helst bara för en verksamhet ska fungera handlar om att jag står upp för vad som är rätt för mig och min familj. 

Vad jag ska göra sen i livet det vet jag inte. Det tar jag då.

Det finns så mycket jag skulle vilja göra. 

Arbeta på HVB hem, som undersköterska på förlossningen, BIVA eller neonatalvård. Kasnke jag läser till barnspecialiserad undersköterska? 
KANSKE jag kan orka läsa upp svenskan och matten så jag kan söka in till socionom.

Tiden får helt enkelt utvisa vad som sker. 

Just nu räknar jag bara ned dagarna tills sista kvällspasset den 30/4. 
Jag längtar så otroligt.  

 

 

Herregud vad längesedan det var jag skrev. Bokstavligen förra året!

Julafton har redan gått av stapeln och det kändes nyss som om det var julafton 2023. Och nu har redan 2024s julafton swishat förbi. 
Det var sån fin jul att lägga i hjärteasken. Stresspåslag innan och lite av panik. Men som alltid är världens bästa Lisa med och fixar och styr och ställer och hjälper till mitt mentala kaos att lugna ner sig. Är henne evigt tacksam över allt. Min människa. Min person.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Höstlovet var över i ett naffs, så skönt och bra det var! Sov till 9-9.30 flera gånger. 

Vi hann med Lek och luft och badhuset, jumpyard, jag och de stora åt på pinchos medans pappan tog med minimonstren till burgerking efter jumpyard. Celine var på synundersökning och behövde visst glasögon. Både brytnignsfel och översynthet så om en vecka hämtar vi ut 2 par glasögon. 

Vi tittade även på Jeppe som spelade match. Bästa! Vi firade halloween och gick halloween. Övernattning med flera kompisar.  Red i skogen och myste i stallet och på banan. Vi hann även med att jobba om varandra som i vanlig ordning och rodda hemma livet och allt som ska göras. Jag älskar livet vi har. OCH jag sover hyffsat gott om natten. 😊 Nu är skolan och rutiner tillbaka igen och Inez har bad i skolan imorgon vilket hon sett fram emot i flera veckor. 

I helgen var Celine på sitt första ridläger med ett helt gäng hos Johanna. Hon har som alltid haft det världsbäst och helt galet imponerad av Johannas driv och engagemang i dessa ponnys/hästar och barn/vuxna. TACK för du tar dig hän allt detta och ger blandannat mitt barn minnen för livet ♥️ 

I fredags förmiddag blev våran älskade Simba akutsjuk. Han var som vanligt på morgonen och åt men sedan på förmiddagen började han kräkas för att sedan bli förlamad i bakdelen. 

Ringer akut till evidensia på färjestad och får komma in. Där konstaterade vetrinären att det inte fanns något att göra. (man kunde tagit prover, röntgen, ultraljud) Men utgångsläget hade fortfarande varit detsamma och man hade dragit ut på lidandet bara. Helt förlamad bak var han. Troligen underliggande hjärtsjukdom då hon kunde ana en liten förstoring på hjärtat såhär i efterhand när hon tittade på röntgen bilden från förra gången vi va in med han när han va dålig. Kan tycka att de kunde vart mer nogranna då men tyvärr inget vi kan göra åt nu. 

Jag satt och klappade honom in i det sista och längre än det. Aldrig varit med när ett djur somnat in och tackar den fantastiska vetrinären som va så otroligt trygg och fantastisk på alla sätt och vis och även sköterskan. ♥️ Hemskt som tusan men ändå fint. En tapper katt hade vi. Älskade Simba vad du är saknad här hemma. 1 år hade vi dig bara, men du gjorde avtryck mer än ord kan beskriva. Det är det värsta med djur och även människor såklart. Att alla är bara till låns en begränsad tid. Ta tillvara på varenda dag. För när det är dags att ta farväl så smärtar det något så fruktansvärt. 💔

Idag är det endast 3 veckor kvar tills skolan är igång och ångesten börjar komma. 

Vi kommer hädanefter då bara ha skolbarn. Inget barn som är konstant med oss hemma dagarna in och ut. Känns jätte konstigt och nästan som om man sviker Inez. Vill inte att hon ska växa upp samtidigt som jag vill att hon ska växa och frodas till den människa hon är. Vill alltid suppa in hennes tid. Kan ha något att göra med att jag vet att vi aldrig någonsin kommer få en till litet barn här hemma. Att bebistiderna är förbi på riktigt snart och även småbarns åren. Jag var inte beredd på att det skulle gå så fort som det har gjort. Helt plötsligt detta året kommer vi ha barn som är 6,8,10 och 12 år här hemma. 

Kommer ha en massa tid att göra saker som jag vill utan att känna skuld över att barnen inte har kul. Jag och Erik kan ha barnens skoltimmar över till det vi verkligen vill göra eller behöver göra och jag kan plugga helt ostört till vad det nu än är jag vill bli. 
Hur kan man känns sorg samtidigt som man känner sån stor och djup kärlek?

tänk att vi aldrig kommer få va med om denna tid igen. Sorgligt. 💔 Men ändå tacksam över att få ha haft det i 3 omgångar ♥️