Vad är barnkonventionen?

Igår var grabbarna iväg på avslutningspizza på pizza house och knöt ihop fotbollsäsongen.
Med sig hem hade de en varsin tröja med sina fotbollskamraters namn på. 
Robel var mållös och sa "i cant say much, but all of them love me" . 
Varpå jag svarade, "Ja Robel, we all do". 

Hoppas så på mer svar idag. Sen är tiden ute. Jag har en bra känsla i magen samtidigt som jag vet att det praktiskt taget är omöjligt. Migrationsverket ändrar sig ju inte. 3 överklagningar och alla är nekade uppehållstillstånd.
Det gnager i hela magen på mig.

Ända sedan vi flyttade tillbaka till rådjursvägen har det alltid kommit flera kompisar hit på morgonen för att ta följe med grabbarna.
De har varit här och badat och hängt på dagarna. 
Dörren är alltid öppen, precis som en sväng dörr.

En av killarnas kompisar har sagt till oss 2 gånger att ni måste adoptera dom, vafan. Adoptera. Jag vet det är praktiskt omöjligt och kostar pengar, men de får inte flytta. 


Ingenting är enkelt min vän. Och jag önskar att jag kunde ändra systemet. 
Att det kunde bli mer rättvist. Att ensamkommande barn som kommer hit behandlas mer rättvist, får en rättvis chans att få va här i sverige, under mer trygga förhållanden.
 
Mitt hjärta har öppnats ännu mer, det känns ännu mer. Känslorna är större, starkare och det gör mer ont. Vem ska prata för dessa barnen om inte vi som familjehem gör det? Vi har världens bästa konsulent som är helt fantastisk som gör allt hon kan med de lagar, regler och den sekretess hon är tvungen att följa. Vi har även världens bästa på soc som med brinner för detta och gör allt det hon kan.

Världens bästa Erik ringde FARR häromdagen och även en på justitiedepartamentet för att få mer kött på benen. Vi gör allt vi kan. Men som "familjehem" är man igentligen ingenting samtidigt som vi är allt för killarna. Men det är en godeman som företräder och är deras "förälder" här i Sverige. 

 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)


Alla barn är tydligen inte alla barn.
Eller de kanske bara gäller de som är födda i sverige? Trots att barnkonventionen ska gälla överallt.
Enda landet som inte följer barnkonventionen är USA. Hur kan då våra killar behandlas annorlunda?

Alla barn har rätt till medicin, skola, trygg och säker uppväxt, att gå i skola. Myndigheter ska lyssna på barnen innan beslut fattas. 

Läste ni mitt tidigare inlägg om hur de var i etiopien? Där stod de att nätverk läggs ner för man inte ska kunna kontakta varandra där, barn går ej i skolan, det är krig och oroligheter i etiopien utom i huvudstaden, för NU. Robel har sagt i flera månader att de inte funkar att ringa till etiopien pga "networket" nu förstår vi ju varför. Det är ju ofta nedstängt pga kriget. 

Följs barnkonentionen om man skickar tillbaka barn till detta land utan anhörig och en trygg plats att skicka dem till? Om det desutom är mot deras vilja. De vill inte sätta sig på barnhem. 
Har man då lyssnat på grabbarna? Är då alla lika mycket värda?

tänk att

(null)


Med ett grått hår likt morgonrocken jag har på mig så står vi i vårt nya kök tillsammans och fortfarande hänger ihop. Det var nog några som inte trodde detta, att vi fortfarande skulle hänga ihop efter allt vi gått igenom. Men här står vi, motgång efter motgång. 
Tänk att det är så, att det finns personer som faktiskt väljer att hänga kvar tillsammans när havet stormar. Tack för att du hela tiden finns där för mig och familjen.

Att även du faktiskt hänger med på varje upptåg jag får för mig, stöttar besluten som jag väljer att göra. Att även du ber mig chansa och vara tjänsteledig trots att det inte är en säker inkomst. Men vetdu, jag är även säker på att vi klarar denna resa tillsammans.
Jag ser fram emot den, vad vi kan åstadkomma tillsammans.
 
Jag ser fram emot att öppna vårat hem för de som verkligen behöver oss. 
Även om hjärtat kommer gråta en skvätt innan och det kommer vara tufft. 
Livet hörrni, det blir inte alltid som man vill, det finns alltid lagar och regler att förhålla sig efter och ens egna känslor och tycken spelar inte sån stor roll då. Lite konstigt va? Att någon annan ska sitta över andras liv. Som om inte alla lever på samma planet igentligen. 

Tillbaka i tiden.

Igår kväll hade jag svårt att somna fastän jag nog igentligen var dödstrött. 
Jag låg mellan Maja och Inez. Rummet brevid fanns Benjamin och en kompis till honom, och rummet innanför det var våra andra 2 killar. 
På nedervåningen låg Celine och Stella. Jag hade hela huset fullt med ungar, vilket jag älskar.
Ändå hade jag svårt att komma till ro. Var irriterad och arg och besviken. På hur vissa igentligen väljer att total ignorera sitt eget kött och blod. Hur är man funtad som människa om man väljer att skita i sina barn och barnbarn?.. Hur kan man vrida och vända på sanningen till sin egen fördel hela tiden?
Hur är det ens möjligt att ljuga så mycket så man själv börjar tro att det är ens eget fel och att det är en annan som är sjuk i huvudet. 
Hur kan man vara så grymt elak och iskall. Mot sitt eget kött och blod. 
Jag förstår inte.
 
Nu är vi tillbaka 8 år igen. 2 år var bra och som vanligt nästan. Även fast man trippat på tå och hållt på avstånd för att inte vilja bli sårad igen. Vilket vi nu blivit. Framförallt barnen och älskling. Det gör ont i hjärtat att se den man älskar mest i hela världen må dåligt igen för någonting som han inte ens varit med och skapat. Men vet du min käraste. Du har inte gjort fel. Du finns och stöttar alla hela tiden. Hela hela tiden vill du vara andra till lags och du försöker av hela ditt hjärta att hela tiden göra det som är bäst. Men ändå blir det fel.
Och som jag sagt tusen gånger. Ser inte människor din godhet så förstjänar inte dom dig.
Du är bäst hjärtat. 

Jag är lyckligt lottad för min familj och alla barn som bor till och från i vårat hus. 
Alla "extra barn" som är barnens vänner som blivit som våran familj. 
Jag älskar att vårat hus är som ett öppet hus för alla som vill komma närsom, dygnet runt.

Tack ändå livet. För alla fina människor vi har rumtom kring oss.
Jag hoppas ni förstår vad fantastiska ni är, barn som vuxna.

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Tillbaka i tiden.

Igår kväll hade jag svårt att somna fastän jag nog igentligen var dödstrött. 
Jag låg mellan Maja och Inez. Rummet brevid fanns Benjamin och en kompis till honom, och rummet innanför det var våra andra 2 killar. 
På nedervåningen låg Celine och Stella. Jag hade hela huset fullt med ungar, vilket jag älskar.
Ändå hade jag svårt att komma till ro. Var irriterad och arg och besviken. På hur vissa igentligen väljer att total ignorera sitt eget kött och blod. Hur är man funtad som människa om man väljer att skita i sina barn och barnbarn?.. Hur kan man vrida och vända på sanningen till sin egen fördel hela tiden?
Hur är det ens möjligt att ljuga så mycket så man själv börjar tro att det är ens eget fel och att det är en annan som är sjuk i huvudet. 
Hur kan man vara så grymt elak och iskall. Mot sitt eget kött och blod. 
Jag förstår inte.
 
Nu är vi tillbaka 8 år igen. 2 år var bra och som vanligt nästan. Även fast man trippat på tå och hållt på avstånd för att inte vilja bli sårad igen. Vilket vi nu blivit. Framförallt barnen och älskling. Det gör ont i hjärtat att se den man älskar mest i hela världen må dåligt igen för någonting som han inte ens varit med och skapat. Men vet du min käraste. Du har inte gjort fel. Du finns och stöttar alla hela tiden. Hela hela tiden vill du vara andra till lags och du försöker av hela ditt hjärta att hela tiden göra det som är bäst. Men ändå blir det fel.
Och som jag sagt tusen gånger. Ser inte människor din godhet så förstjänar inte dom dig.
Du är bäst hjärtat. 

Jag är lyckligt lottad för min familj och alla barn som bor till och från i vårat hus. 
Alla "extra barn" som är barnens vänner som blivit som våran familj. 
Jag älskar att vårat hus är som ett öppet hus för alla som vill komma närsom, dygnet runt.

Tack ändå livet. För alla fina människor vi har rumtom kring oss.
Jag hoppas ni förstår vad fantastiska ni är, barn som vuxna.

(null)

(null)

(null)




Stolt över mig!

(null)

På torsdag är jag klar med mina fältstudier. 
Sedan kommer jag äntligen få ett godkänt betyg i akutsjukvård. 

Jag trodde det aldrig, var påväg att skita i hela kursen. Trodde aldrig att jag skulle klara det förens jag fick fältstudier istället för praktik. 

Tack som fan att jag fick va på vårdcentralen. Rätt okej. Men skulle inte vilja jobba där tror jag inte. 
Men kul att testa nytt samt att ha en ytterliggare kurs med mig i bagaget. 

På 1 år har jag lyckats plugga: 
Vård och omsorg vid demenssjukdom
Palliativ vård 
Akutsjukvård 

Jävligt stolt över mig själv eftersom Inez är hemma dygnet runt. Erik jobbar heltid och mer därtill, även han har slutfört sin brandmansutbildning. Jag jobbar 60% och ändå har vi lyckats. High five på oss! 

Förlänger

(null)

Idag bestämde jag mig äntligen. 
Inez kommer bli hemma längre. Hon ska inte alls börja förskolan i augusti som planen var. Hon kommer få va hemma tills nästa år. När jag ska söka till nästa gång vet jag inte. Om det blir februari-april någon gång? Eller efter nästa sommar? Vemvet. 
När jag äntligen bestämde mig så föll en sten. Tänk att få ha henne hemma hos oss längre ♥️  Att även Celine får en mjukstart i skolan. Utan fritids, utan långa dagar, utan tidiga mornar och sena eftermiddagar. 

Vi kommer hinna med att leka med kompisar, träna handboll/innebandy. Vi kommer kunna ha fritidsintressen.

Jag behöver inte skaffa hundvakt. 

Jösses vad jag tackar Eriks jobb för denna möjlighet. Att vi båda kan kombinera jobb och vara hemma med barnen. Att vi kan ge barnen detta ♥️ 
Jag känner mig som världens rikaste som kan kombinera två världar. Mammaliv och jobbet. 

Eventuellt att jag börjar plugga till hösten med. Har sökt akutsjukvård så förhoppningsvis kommer jag in så att jag ska läsa den kursen i höst/vinter. + att jag går upp till 60%. 

Det kommer bli en spännande höst. 

Men först vill jag ha världens finaste och varmaste sommar 🌞

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Ni är bara små engång i livet. Jag har er bara hemma ett tag. Jag måste ta tillvara på er. På oss ❣️

NÖJD!!

(null)

SJUKT nöjd över min första inlämning i demensen! Wow! Värt alla timmar framför datorn 😅 Så taggad att plugga mer nu när man fick sånt där fint omdöme. Och feedbacken var jag också jätte nöjd över 😍 

Pluggaaaa!!

Idag var jag på upprop i skolan. 
Fick veta att jag kom in på kurserna jag sökt för några veckor sedan. Men har velat fram och tillbaka 7000 gånger om, minst.  Sist jag sökte dessa så blev jag ju gravid med Inez huxflux och jag bestämde mig för att skjuta upp det. 

Men efter mycket goda råd och velande så kom jag fram till att ändå plugga. Brorsan sa även till mig att ’gör något för din skull nån gång syrran’ 
Kanske det fick mig att bestämma mig helt? 
Det får bära eller brista kände jag när jag velade ’ska jag plugga, ska jag plugga både demens och palliativ, ska jag bara ta ett ämne, vilket isåfall? .
-Nej. Jag tar fanimej båda. 

Sagt å gjort. Och jag är så jädra nöjd att jag gjorde det. Det får banne mig bära eller brista, jag försöker. Och jag ska tamejtusan fixa det hoppas jag. Jag har velat plugga dessa så lääänge! 

Dock har jag ingen aning om jag kommer ha nytta av det i framtiden då jag inte alls vet vad jag vill jobba med eller vart. 
Vet iallafall att jag är så sjukt sugen på att göra annat. 
Men här å nu är det bra att ha dessa kurser när jag jobbar med det jag gör. 
Och det är ju alltid bra att besitta mera kunskap.🤘🤘

hjärtesorg

Pappan i huset åkte och jobbade ikväll istället. Endag tidigare. Celine blev hur ledsen som helst när han skulle åka. Hon bröt ihop totalt och bara grät och grät och grät. Slutade långt efter han åkte 😰💔 

(null)

(null)

(null)

(null)

Våran underbara tjej ❣️

Idag har jag varit på jobbet igen. Fixat delegering så nu är jag fullbordad på jobbet 😅 Och pratat med chefen så nu är allt klappat å klart. Den 28/3 går ja ut första gången. 🙈 
Behöver ju inte va ett dugg nervös över Inez iallafall. Hon är fastklistrad på Erik så fort han är hemma. Denna veckan har hon skrikit så fort jag tagit henne och ska tillbaka till Erik med engång. 😅 
Tror Erik kommer fixa hemmalivet galant, även om inte han tror de 😅 

Efter jag var på jobbet åkte vi till gammelfarmor en sväng på fika innan Inez skulle sova igen. Och väl där så blev de ännu mer självklart att jag ska försöka dra så länge som möjligt med barnomsorg till Inez. Farmor behövde aldrig det. De hade 5!!Barn. Då måste väl ändå vi klara av å kompletera barnatiden med jobb!???? eller??? iallafall så långt som det går. Det är ju först nu som Celine har nytta av/med dagis och tycker att det är kul. Så TÄNK om man kunde vänta tills hon är 3,5-4 år. Vad skönt det vore för henne isåfall ❣️



egoistiskt

(null)

Min gumma. Fortfarande febervarm. Vägrar att ta febern så köpt hem en örontemp som kommer om några dagar. Hon har en fruktansvärt stark intigritet (vilket är bra!) men hon vägrar ta febern i rompan. 

(null)

Vi vilar iallafall upp oss när pappan är med brorsan i skolan ❣️ Har passat på att skura här hemma. Svarta golv är inte alls kul i detta väder. Förhoppningsvis blir det nytt golv i hallen om nån månad efter att de nya dörrarna är insatta. Om 3 veckor kommer dem. Kommer bli ett sånt lyft på huset . 😍

Imorgon skulle jag haft tid hos barnmorskan för prat om stelerisering. Jag har vart 100% säker sen innan förlossningen. Men Erik vill inte att jag gör det. ’man vet aldrig i framtiden’ Och nej det vet man faktiskt inte. Så får bita i det sura äpplet å proppa i mig hormoner istället. Får se hur kroppen svarar på det. 🙄  Och det skulle bara va själviskt och egoistiskt att göra något för mig själv. En sådan stor sak ska båda vara med på. Så vem vet, får Erik bestämma kanske det blir tillökning om 5-10 år igen 😅 
Tills döden skiljer oss åt. 
Föralltid ❣️

(null)


Tidigare inlägg

När dina steg har tystnat, finns ändå ekor kvar. När dina ögon slocknat, vi alla minnen har. Vi spar dem i vårt hjärta, tar fram dem då och då, så kommer du för alltid att vara här ändå.
Vila i frid Baraa ❤