Steleriseringen är gjord. Det gick snabbt och bra. Men var aldrig beredd på att få så SJUKT ont efteråt. Har känts som en människa sitter på min bröstkorg och trycker sin vikt på mig. Kan fortfarande inte ta djupa andetag för att det gör så ont även om det är en gnutta bättre. 
Även om jag väntat på detta så sjukt länge. Det är över ett årsedan som jag blev ställd i operationskö så känns det lite konstigt att det är gjort och att det är defenetivt. Även om jag såklart är 100% säker så blir det ju defenetivt nu. 
Så skönt.

Jag är så lyckligt lottad över alla våra barn som bor hemma under vårt tag. Tänk att vi får ha dem. Att fostra och ge dem kärlek och trygghet. Tänk att vi har det vi har. Livet ändå.

 

 

Idag började vi dagen med utvecklingssamtal för Benjamin. Jag är så mäkta stolt över hur han tagit sig ann hela mellanstadiet snart och ska alldeles snart kliva in med fötterna i högstadiet. Och han har verkligen gjort det med bravur och gjort det så jävla bra! Så sjukt stolt över honom så finner inga ord. Han har fina betyg och kommer även framöver kunna använda sin kunskap att höja sig ännu mer. Han är så duktig våran snart 13 åring! .

 

Vi har även haft ett sånt super fint utvecklingssamtal för Celine. Hon är så himla duktig i allt hon tar för sig. Har sån kunskapstörst och vill lära sig så mycket hela tiden. Hon älskar att gå till skolan och lära sig och suga in all kunskap som hon får. Hon är drivande och effektiv, omän lite för snabb ibland. Men hon har så himla fina omdömen och ligger över i det mesta och skulle kunna ta sig hur långt hon vill. Nu gäller de att lärarna utmanar henne så inte skolan är för enkel för henne. Alltså, så stolt jag är över mina barn. Precis som ni är.

Och var stolta och våga va stolta över den ni är och det ni gör. För det ni gör är FANTASTISKT, ni är fantastiska. Jag är så stolt över att få vara eran mamma och vara med er på livets resa som ni gör och som vi går på tillsammans!

Jag närmar mig slutet av min uppsägning. Den 29/4 gör jag min sista dag. Bara några arbetspass kvar. Mindre än 20 pass har jag kommit fram till att jag har. Blandade känslor. Men det ska bli så skönt. Så skönt. Jag vet bara inte vad jag vill göra härnäst. Vem är jag utan att arbeta med alla fantastiska vårdtagare vi har?

Vad kan jag? Vad vill jag? 
Jobba? Plugga? 
Jag vill jobba med människor. Men inom vad? Tänk att jag kan välja fritt framöver! Både spännande men så sjukt läskit. 

Idag ska Celine få äran att hänga med Johanna och c/o till rudskogen för träning. 
Den 27/4 har hon sin första P&J på Mona. Hon är så taaggad och jag har fått köpa tävlingskläder till henne. Det enda som fattas nu är vita ridbyxor. 

Jag har jobbhelg och 3dje sista helgen. Påskhelgen är min sista jobbhelg. Herregud vad det pirrar av tanken. 

Igår var jag och Lisa och mina minimonster till forshaga och hoppade in hos brorsan och Lexie som han bara skulle ha 1,5-2 veckor under tiden hon löpte. Hon är kvar flera veckor senare. Vi kanske skulle få låna henne den 27/3 några timmar då han skulle på något jobbmöte. 
Men vi satt och drack kaffe i paviljongen och töla om allt och ingenting. Älskar verkligen att hänga med min bror, så evigt tacksam över den relationen som han och jag har.

Solen har kommit fram och allt känns genast så mycket bättre. Samtidigt som jag bär på sån sjuk trötthet. Har börjat äta extra vitaminer så hoppas att det hjälper. 
Har börjat gå ordentligt med om dagarna. Snittar 7km-1 mil om dagen ungefär. 

Inatt hade vi även nattgäst. Syster Maja bestämde sig för att sova hos oss, sagt och gjort gjorde hon det!. Super mysigt. Även så himla tacksam över den relation hon och Inez har och att de alltid har varandra. Världens trygghet för mig som mamma men även för dem två. Tänk att de kommer följa varandra genom livet som bästa vänner, men även som släkt. 

Jag jobbade mån-onsdag kväll. Har 5 jobbkvällar denna vecka. 

Kvällar som varit otroligt fina på jobbet. Det är sånna dubbla känslor kring att jag sagt upp mig. Även fast det i grund och botten är det jag velat såååå länge och är det rätta beslutet så är det stundtals extra tufft. Som jag älskar att jobba med gamla ❤️ 

Igår följde pappan med och mätte våran ponny och 3 andra ponnys. Våran mättes in på 122 perfekta centimeter. Nu kan Celine starta pay and jump å framöver någon tävling. DET ser vi fram emot. Nu blir det träning framöver. 

I fredags bowlade vi. Jag kom sist såklart. Tvärkass. Men så kul! Eftersom Benjamin hängde med Hampus och c/o så tog vi med oss Majsan. De minsta barna va tamejtusan bäst! 

I onsdags morse vid 9 körde bästefar mig till CSK då jag skulle steleriserat mig. Det var provsvar som inte kommit in som jag va tvungen att ta om till klockan 10. Klockan 12 skulle jag infinna mig på avdelningen. Timme efter timme gick och vid 15 fick jag reda på att min tid blir struken då de ej hinner med den. Trots att jag pratat med läkarna om ingreppet ca 20 min före. 
Besviken som få hämtade brorsan mig efter att jag fått en festis och smörgåsrulle som plåster på såret.

Vi åkte vidare till chopchop och åt mat då jag inte ätit på ett helt dygn förutom den lilla smörgåsen jag fick precis innan.

Resten av em/kvällen hemma var jag så trött så det kändes som om jag gick runt i en dvala.

Somnade redan vid 21.30 på kvällen.

Igår morse ringde de från operation så fått en ny tid i slutet på mars så hoppas på att det blir då. 
Fick den första tiden med extra skrivet att jag redan varit struken så att det inte ska behöva bli så igen. Håller tummarna.

 

 

 

Idag är det sportlovsfredag och vi ska packa in ungarna i bilen för att åka iväg till o´learys och bowla. 

Benjamin har sovit över hos en kompis i 2 dagar och han hängde med dem till karlskoga till bodaborg.
Veckan har hitils bestått av kompisövernattning, hoppträning tidigt i ridhus, luft och lek, Inez har haft kompis här som hon lekt med. Det som väntas är 2 kompiskalas i helgen, match, jag ska ut och äta med min fina vän,umgänge, kalas för brorsan, och säkert något mer som vi inte bestämt än.
Livet ändå hörrni. Och imorgon är det första mars.

Helt fantastiskt. Näst sista måndaden som anställd. Som jag längtar tills sista april.

 

Sportlovsveckan är här. Som barnen behöver denna vecka för att vila upp sig inför kommande veckor i skolan.

Höstterminen gick hur fort och bra som helst. Och nu är vi snart inne i mars redan och sommarlovet kan man snart börja räkna ner till. Hur skönt som allra helst !! Tror jag längar mest av alla. 

Imorgon ska jag packa in barnen och åka till kristinehamn för att leka på lek och luft och bada. 

Vi ska även bowla under veckan och har 2 kalas till helgen så känns som om denna vecka kommer flyga fram.

 

Jag har haft jobbhelg. En bra jobbhelg. Hektiskt och mycket att göra men jobbat med fantastiska kollegor som gör allt lättare. Även vårdtagare. En vårdtagare tittade på mig och sa " är det sant att du ska sluta " och med tårarna i ögonen. Och jag förklarade. Som jag kommer sakna vissa extra mycket. Även om jag kanske inte kommer sluta helt utan kanske jobba extra så är det ändå någon form av avslut. Och som vissa har satt sig extra nära mitt hjärta. 

Det är även extremt tomt hemma. Räven var på påhälsning i lördagskväll. Erik och barna sjöng till melodifestivalen och han hade tittat till kaninerna en stund innan men tänkte att de kunde få vara ute en stund till. Nästa stund stod räven på buren och tittade på honom.

Gör ont i hela själen. Har alltid älskat att ha kaniner omkring mig och gå ut och strosa med dem och Kalle som skuttar runt benen som en liten hund när man kommer. 


Idag väntas provtagning inför kommande operation på onsdag.

Sedan ska jag ta med mig några av barnaskaran och lillasyster till pappa och AM för att fira att annmarie fyller år på onsdag. Hoppas på lite mer ork och energi efter det. 

I början på februari fick jag nog. Jag sa upp mig. 
Från en tjänst som jag haft sedan 2015. Jag har verkligen älskat mitt jobb. Mina vårdtagare.

Men att hela mitt liv, hela min familj ska fungera och leva efter hur en verksamhet ska fungera fungerar inte riktigt i mitt och vårt liv.

De få, få, få gånger man sökt om semester eller bett om ledigt så får man avlsag pga att verksamheten ska kunna styras och gå ihop och "du får göra turbyte med någon kollega". 

Så trött på att hela tiden höra att "verksamheten styr".

Att privat och familjelivet inte fungerar är skitsak samma.

Sedan ska man inte sticka under stolen med att det är så mycket brister i äldreomsorgen så det känns inte värdigt för mig att arbeta så nu idag. Jag vill inte arbeta på det sättet. Jag vill arbeta för de gamla och för att de ska få sånt bra liv som möjligt. Inte att varenda liten insats ska va minut styrd och man inte ens hinner sätta sig i 5 minuter och prata. Att jobba mot klockan och va stressad innan man ens kommer till jobbet fungerar heller inte i mitt liv längre.

 

Jag är så sjukt trött. Så sjukt trött så det känns som om man går runt i dvala emellanåt. Jag har tom börjat sova på dagarna ibland. Vilket jag inte behövt göra på många år. 

Jag vill leva för mig själv, för min familj. Att jag valde att släppa taget om min tjänst är en sorg. Men även en lättnad. 
Att jag hädanefter ska välja mig är bara en investering i mitt liv. Att jag visar att jag inte kan ta vad som helst bara för en verksamhet ska fungera handlar om att jag står upp för vad som är rätt för mig och min familj. 

Vad jag ska göra sen i livet det vet jag inte. Det tar jag då.

Det finns så mycket jag skulle vilja göra. 

Arbeta på HVB hem, som undersköterska på förlossningen, BIVA eller neonatalvård. Kasnke jag läser till barnspecialiserad undersköterska? 
KANSKE jag kan orka läsa upp svenskan och matten så jag kan söka in till socionom.

Tiden får helt enkelt utvisa vad som sker. 

Just nu räknar jag bara ned dagarna tills sista kvällspasset den 30/4. 
Jag längtar så otroligt.  

 

 

Herregud vad längesedan det var jag skrev. Bokstavligen förra året!

Julafton har redan gått av stapeln och det kändes nyss som om det var julafton 2023. Och nu har redan 2024s julafton swishat förbi. 
Det var sån fin jul att lägga i hjärteasken. Stresspåslag innan och lite av panik. Men som alltid är världens bästa Lisa med och fixar och styr och ställer och hjälper till mitt mentala kaos att lugna ner sig. Är henne evigt tacksam över allt. Min människa. Min person.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Höstlovet var över i ett naffs, så skönt och bra det var! Sov till 9-9.30 flera gånger. 

Vi hann med Lek och luft och badhuset, jumpyard, jag och de stora åt på pinchos medans pappan tog med minimonstren till burgerking efter jumpyard. Celine var på synundersökning och behövde visst glasögon. Både brytnignsfel och översynthet så om en vecka hämtar vi ut 2 par glasögon. 

Vi tittade även på Jeppe som spelade match. Bästa! Vi firade halloween och gick halloween. Övernattning med flera kompisar.  Red i skogen och myste i stallet och på banan. Vi hann även med att jobba om varandra som i vanlig ordning och rodda hemma livet och allt som ska göras. Jag älskar livet vi har. OCH jag sover hyffsat gott om natten. 😊 Nu är skolan och rutiner tillbaka igen och Inez har bad i skolan imorgon vilket hon sett fram emot i flera veckor. 

Så försvann augusti. I ett enda andetag kändes det som. Inte helt redo för att hösten ska komma, samtidigt som jag välkomnar den med öppna armar och allt vad det innebär. 
Rätt mysigt att tända i brasan och andas in den friska luften som hösten bär med sig. 

 

Vad hände i augusti då?
Vi grattade världens bästa pappa som fyllde 60 år!!! För 5 årsedan på hans 55 årsdag visste vi inte om vi skulle få ha kvar pappa året därefter. Men 5 år senare fyllde han 60 år och ingen är gladare än vi över det. Bäste pappi. 

Vi fick en till människa i huset. Inte vilken som helst. Utan min fantastiska bror som ska bo hos oss denna månad då han får lägenheten i forshaga den 1/10.Vi alla hade dock hoppats på att ha honom hos oss längre. Menmen, som han väntat på att få komma till forshaga så det är väl skönt för honom. 
Mindre kul för oss. 

Jag har även börjat jobba. 50%. Planen var att pluga socialrätt och dokumetation och missbruk och beroende med samtalsmetodik. Men känner att jag behöver en paus så jag tackade nej. Jag behöver fokusera på jobbet, på mig själv. På familjen, djuren och på hemmet och att bara landa i att jobba igen. Omså det bara är 50%.

Inez har börjat skolan. Och så duktig hon är. Jag är stolt upp över öronen och jag spricker av glädje för att hon ens går dit utan protester. Världens bästa unge!! Visste att du skulle fixa det när det väl gällde, men det fanns ändå en sån stor oro över att det inte skulle gå bra. Men du är så sjukt tuff och modig och har växt så otroligt mycket i dig själv och i din personlighet. Ser fram emot att se vilken väg du kommer gå i livet.

Erik tog med sig småbarna i förrgår till leos medans jag var på jobbet och härjade in helgen. 
Annars har helgen varit lugn. Om det någonsin är lugnt iofs? Idag har det även spelats fotbollsmatch för Benjamin. Jag och brorsan tog med oss tjejerna ikväll till skivstjärn så de badade medans erik gav egentid till Emanuel. Benjamin är ute och härjar med kompisar. Livet är fullt av en massa ös, lek, bråk och kärlek. Så otrooooligt intensivt men så mycket kärlek. Jag älskar det.