Jag närmar mig slutet av min uppsägning. Den 29/4 gör jag min sista dag. Bara några arbetspass kvar. Mindre än 20 pass har jag kommit fram till att jag har. Blandade känslor. Men det ska bli så skönt. Så skönt. Jag vet bara inte vad jag vill göra härnäst. Vem är jag utan att arbeta med alla fantastiska vårdtagare vi har?

Vad kan jag? Vad vill jag? 
Jobba? Plugga? 
Jag vill jobba med människor. Men inom vad? Tänk att jag kan välja fritt framöver! Både spännande men så sjukt läskit. 

Idag ska Celine få äran att hänga med Johanna och c/o till rudskogen för träning. 
Den 27/4 har hon sin första P&J på Mona. Hon är så taaggad och jag har fått köpa tävlingskläder till henne. Det enda som fattas nu är vita ridbyxor. 

Jag har jobbhelg och 3dje sista helgen. Påskhelgen är min sista jobbhelg. Herregud vad det pirrar av tanken. 

Igår var jag och Lisa och mina minimonster till forshaga och hoppade in hos brorsan och Lexie som han bara skulle ha 1,5-2 veckor under tiden hon löpte. Hon är kvar flera veckor senare. Vi kanske skulle få låna henne den 27/3 några timmar då han skulle på något jobbmöte. 
Men vi satt och drack kaffe i paviljongen och töla om allt och ingenting. Älskar verkligen att hänga med min bror, så evigt tacksam över den relationen som han och jag har.

Solen har kommit fram och allt känns genast så mycket bättre. Samtidigt som jag bär på sån sjuk trötthet. Har börjat äta extra vitaminer så hoppas att det hjälper. 
Har börjat gå ordentligt med om dagarna. Snittar 7km-1 mil om dagen ungefär. 

Inatt hade vi även nattgäst. Syster Maja bestämde sig för att sova hos oss, sagt och gjort gjorde hon det!. Super mysigt. Även så himla tacksam över den relation hon och Inez har och att de alltid har varandra. Världens trygghet för mig som mamma men även för dem två. Tänk att de kommer följa varandra genom livet som bästa vänner, men även som släkt. 

Jag jobbade mån-onsdag kväll. Har 5 jobbkvällar denna vecka. 

Kvällar som varit otroligt fina på jobbet. Det är sånna dubbla känslor kring att jag sagt upp mig. Även fast det i grund och botten är det jag velat såååå länge och är det rätta beslutet så är det stundtals extra tufft. Som jag älskar att jobba med gamla ❤️ 

Igår följde pappan med och mätte våran ponny och 3 andra ponnys. Våran mättes in på 122 perfekta centimeter. Nu kan Celine starta pay and jump å framöver någon tävling. DET ser vi fram emot. Nu blir det träning framöver. 

I fredags bowlade vi. Jag kom sist såklart. Tvärkass. Men så kul! Eftersom Benjamin hängde med Hampus och c/o så tog vi med oss Majsan. De minsta barna va tamejtusan bäst! 

I onsdags morse vid 9 körde bästefar mig till CSK då jag skulle steleriserat mig. Det var provsvar som inte kommit in som jag va tvungen att ta om till klockan 10. Klockan 12 skulle jag infinna mig på avdelningen. Timme efter timme gick och vid 15 fick jag reda på att min tid blir struken då de ej hinner med den. Trots att jag pratat med läkarna om ingreppet ca 20 min före. 
Besviken som få hämtade brorsan mig efter att jag fått en festis och smörgåsrulle som plåster på såret.

Vi åkte vidare till chopchop och åt mat då jag inte ätit på ett helt dygn förutom den lilla smörgåsen jag fick precis innan.

Resten av em/kvällen hemma var jag så trött så det kändes som om jag gick runt i en dvala.

Somnade redan vid 21.30 på kvällen.

Igår morse ringde de från operation så fått en ny tid i slutet på mars så hoppas på att det blir då. 
Fick den första tiden med extra skrivet att jag redan varit struken så att det inte ska behöva bli så igen. Håller tummarna.

 

 

 

Idag är det sportlovsfredag och vi ska packa in ungarna i bilen för att åka iväg till o´learys och bowla. 

Benjamin har sovit över hos en kompis i 2 dagar och han hängde med dem till karlskoga till bodaborg.
Veckan har hitils bestått av kompisövernattning, hoppträning tidigt i ridhus, luft och lek, Inez har haft kompis här som hon lekt med. Det som väntas är 2 kompiskalas i helgen, match, jag ska ut och äta med min fina vän,umgänge, kalas för brorsan, och säkert något mer som vi inte bestämt än.
Livet ändå hörrni. Och imorgon är det första mars.

Helt fantastiskt. Näst sista måndaden som anställd. Som jag längtar tills sista april.

 

I början på februari fick jag nog. Jag sa upp mig. 
Från en tjänst som jag haft sedan 2015. Jag har verkligen älskat mitt jobb. Mina vårdtagare.

Men att hela mitt liv, hela min familj ska fungera och leva efter hur en verksamhet ska fungera fungerar inte riktigt i mitt och vårt liv.

De få, få, få gånger man sökt om semester eller bett om ledigt så får man avlsag pga att verksamheten ska kunna styras och gå ihop och "du får göra turbyte med någon kollega". 

Så trött på att hela tiden höra att "verksamheten styr".

Att privat och familjelivet inte fungerar är skitsak samma.

Sedan ska man inte sticka under stolen med att det är så mycket brister i äldreomsorgen så det känns inte värdigt för mig att arbeta så nu idag. Jag vill inte arbeta på det sättet. Jag vill arbeta för de gamla och för att de ska få sånt bra liv som möjligt. Inte att varenda liten insats ska va minut styrd och man inte ens hinner sätta sig i 5 minuter och prata. Att jobba mot klockan och va stressad innan man ens kommer till jobbet fungerar heller inte i mitt liv längre.

 

Jag är så sjukt trött. Så sjukt trött så det känns som om man går runt i dvala emellanåt. Jag har tom börjat sova på dagarna ibland. Vilket jag inte behövt göra på många år. 

Jag vill leva för mig själv, för min familj. Att jag valde att släppa taget om min tjänst är en sorg. Men även en lättnad. 
Att jag hädanefter ska välja mig är bara en investering i mitt liv. Att jag visar att jag inte kan ta vad som helst bara för en verksamhet ska fungera handlar om att jag står upp för vad som är rätt för mig och min familj. 

Vad jag ska göra sen i livet det vet jag inte. Det tar jag då.

Det finns så mycket jag skulle vilja göra. 

Arbeta på HVB hem, som undersköterska på förlossningen, BIVA eller neonatalvård. Kasnke jag läser till barnspecialiserad undersköterska? 
KANSKE jag kan orka läsa upp svenskan och matten så jag kan söka in till socionom.

Tiden får helt enkelt utvisa vad som sker. 

Just nu räknar jag bara ned dagarna tills sista kvällspasset den 30/4. 
Jag längtar så otroligt.  

 

 

Titt vilken fiskelycka grabbarna grus hade idag på förmiddagen i butorp. Pappan i huset och Benjamin fick 2 fina regnbågar. Hampus blev utan, förhoppningsvis får de mer fiskelycka imorgon. 

Imorgon blir det iallafall att grilla regnbåge. muuums!!  

I eftermiddag hängde jag med min stora tjej när hon red. Så himla STOLT över hur duktig hon är! Hur hon hela tiden ser till Monas bästa, hur hon hela tiden vill bli bättre, både för sig själv och ponnyns skull. Hur hon tar sig ann allt som behövs, bära tunga vattendunkar, packa hö och fodra, borsta häst och mysa, kolla hovarna, tvätta svettig häst, tvätta  kissig svans. Hon gör allt. Inte bara rida. Hon rider även helt själv när vi ej har möjlighet att hänga med. Då tränar de på det de kan. Tänk vad långt du kommit sen vi köpte Mona i april. ♥️ 

Medans vi red tog pappan i huset ut hundar å barn på rastning. Sakko tar varje tillfälle han får att svalka sig. 🤪 

Fin jobbkväll igår i butorp. Längtar faktiskt lite tills jag drar igång igen. Tack å lov jobbar jag nästan bara kvällar. Så i höst återgår jag till 50% jobb samt minst 1 kurs att plugga.  Ska landa i mig själv och inte stressa fram något. Vart jag hamnar senare i livet karriärmässigt återstår att se. Allt blir lättare när barna är större och de är mer självständiga. Tursom är älskar jag mina tanter oxh gubbar och det jobb jag gör för dem. 

Hejja mig ändå!

Just nu sitter jag mätt i magen efter att ha ätit hemmagjord soppa i ett tomt tyst hus.

Inez är för 2a dagen på förskolan och resterande 4 barn är på skolan. Jag har varit med Benjamin till tandsköterskan på förmiddagen och det gick kalas bra. Alla mjölktänder har ploppat ut och dom nya tänderna är rena och fina.

Jag har fortsatt att plugga med mitt examensarbete. För tillfället tror jag inte att jag kan göra något mera. Har istället gjort ett antagningsprov inför en annan utbildning jag sökt i höst.

Ingen aning om alls vad jag vill göra eller bli. Men känner att jag behöver göra något nytt för tillfället för att se om  jag kommer på vad det är jag vill göra.

Och huset då. 

Vi flyttar in IMORGON!!! 
Pappa och brorsan snickrade ihop sista möbeln igår.  Jag kan inte beskriva nog hur tacksam jag är över min familj som ställt upp med allt snickrande.. Tacktacktacktack för er. Det är tack vare er som vi kan flytta in i morgon och allt är ihop snickrande. Jag och Erik hade ALDRIG klarat att hinna med det. Bäst är ni.

Ute faller snön för tillfället. Hoppas det är sista snöm som kommer nu. Jag behöver sol och värme för att känna mig piggare. Just nu känns det som jag lever i ständig stress. Det är examensarbete, jobb, flytt, städ, djur, barn, möten. Bara examensarbetet blir klart och flytten och städandet så ska jag andas ut ordentligt sen. Ska bara överleva vägen dit utan stresspåslag. Aldrig i mitt liv att jag vill göra denna resa igen med jobb, plugg och allt vad livet gett oss dessa 1år och 4 månader. 

Aldrig hoppas jag att vi ska behöva uppleva det vi upplevde för exakt 1 årsedan och 4 månader sen.
Snart är vi tillbaka på rådjursvägen. Snart snart snart.

Snart är även byggarna färdiga. Helt. Jag behöver andas. Ren luft. Utan stress. Utan ångest och panik över att jag måste göra det, det och det. Jag vill känna frid. Lugn. Harmoni.

Jag behöver det nu. Mer än någonsin. Om en månad är allting klart.
Då andas jag igen. Då är det ren luft och harmoni som jag ska suga in.

I helgen var jag och mina småtjejer på IKEA ♥️♥️ 

Ett riktigt vårväder idag hade vi. Jag och Inez spenderade över 2 timmar ute på förmiddagen och suppade in Cvitamin och bara andades in vårsolen som nästan stickte i kinderna. Tänk att vi snart är nära den där våren på riktigt. 

Vi har redan börjat odla tomater, gurka, paprika och chilli. Det växer som busen och jag kan verkligen se framför mig hur alla växter tar över våran ingladade altan detta år. 

Vi har även fått världens finaste inneboende hos oss under en tid. Inez älskar honom, verkligen Ä L S K A R ♥️ Älskade Rio ♥️ Tänk att djur gör något med oss människor så vi mår bättre i själen.

Veckorna springer fram i rasande fart. Vi jobbar om varandra, pluggar. Är i stallet. Barnen har träningar, gympa, körer, after school. Hänger med kompisar. 

Vi föräldrar finns där och skjutsar, hämtar, stöttar med läxor, packar i och ur väskor. Har möten. Tjatar, städar, rastar hundar, lagar mat. Andas. Sover och gör om allt det där igen och igen och igen. Jag längtar efter sommarlov. Andas från aktiviteter, väckarklockan. Inlämningar till skolan. Vakna upp och ha ett blankt papper framför sig. Inga måsten, ingen stress. Bara dricka sitt morgon kaffe och ta dagen precis som den kommer. Om ni visste vad jag längtar till det. 

Inez hade sin sista dag på dagis för 2 veckor sedan. Och nu har hon hoppat på sommarlov.

Tjejen som hellre är hemma med sina föräldrar än att hänga på dagis med kompisar. 
Kommer aldrig någonsin ångra mig över vårat val att hellre ha henne hemma och vi jobbar om varandra än att ha långa dagar på dagis. Tackar gudarna för vårat jobb. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår eftermiddag tog Erik med sig de stora + Benjamins kompis och fiskade. 

Benjamin lyckades få upp en liten rackare och ingen va såklart nöjdare än han 😅 

tror det kommer att bli en höjdar fiskare av honom minsann. 

Klockan 14 idag hoppade jag på jobbhelg. Går av klockan 16 på söndag. Blir långhelg på jobbet och på lördag är jag ledig endast 2 timmar. 

Erik tog med sig alla barn idag + en kompis till Celine och åkte till Monna å red. Tjejerna älskar det och är helt säker på att det kommer bli en hästtjej av Inez med ♥️

Så from augusti fram tills Juni -2023 kommer jag plugga till demensspecialiserad undersköterska. SPÄNNANDE! 

Och de bästa av allt. Barnen slipper långa dagar på skolan, fritds å förskolan. De slipper fritids helt och hållet och Inez behöver endast bara gå 15h max. Vilket kan va skönt och nödvändigt OM jag behöver plugga. Annars får hon såklart välja själv om hon vill gå eller inte. Tänk vilken frihet å lugn start i livet. Tack somfan för jag gett oss denna möjlighet. Tack som fan för Eriks jobb som gör att det varit möjligt. 

Jag ser fram emot hösten. Att börja plugga. Gå ner 10% då jag nu idag jobbar 60%. Jag ser fram emot att köpa mig min egna bärbara dator till pluggandet och sitta å plugga på kvällarna när Erik jobbar och barnen lagt sig. Det blir en bra höst detta. 

Men först vill jag ha en fin härlig sommar ☀️☀️