Jag är KLAAAR!!!!!!! med akutsjukvård. Så sjukt jävla skönt. Så jädrans skönt med. 

Så stolt över mig själv, på alla sätt och vis som genomförde och klarade det. Gjorde fältstudier istället för praktik. Jag har både pluggat, jobbat, vart mammaledig och haft fältstudier på VCT på en och samma gång. 

En fet jävla high five till mig. 

Men nu ska jag nog vänta med att plugga. 

Skulle plugga upp svenska 2 nu så jag kan plugga till demensspecialiserad uska till hösten, men skiter nog i det. Vill även bli barnspecialiserad uska. 

Hmmmm.... 

Ska nog bara stanna upp, njuta, leva här och nu, jobba där jag vet jag gör ett jävligt bra jobb - i äldreomsorgen. Jag älskar det jobbet igentligen. 

Jag har det så jävlans bra. 

Kan man bli avis på sig själv?! 

Tänk att jag kan så mycket. ♥️ 

Jag älskar ihjäl mig i er. ♥️ 

Häftigt att kroppen kan genomgå en graviditet. 

Att man kan bära ett barn i sin mage. 

Att man kan ha 2 hjärtan i sin kropp.

Att man ska föda ut ett barn och att sedan kroppen läker själv och drar ihop sig. 

Så häftigt. 

Tack som fan Erik för du gett mig det du gjort.

Det häftigtaste jag någonsin varit med om. 

Och det mest smärtsammaste, och kärleksfullaste.

Alla känslor på en och samma gång.

Jag kan aldrig säga att jag aldrig kommer vilja ha mer barn. För det ändrar sig från dag till dag. Minut för minut. 

 

Jag älskar mina barn. Jag älskade att va gravid. 

Sån häftig känsla.

Och så häftigt att följa barnens resa när de växer, utvecklas, lär sig, upptäcker. 

Tänk att vi skapat de vi skapat ♥️ 

Inez. Våran Inez ♥️

På torsdag är jag klar med mina fältstudier. 

Sedan kommer jag äntligen få ett godkänt betyg i akutsjukvård. 

Jag trodde det aldrig, var påväg att skita i hela kursen. Trodde aldrig att jag skulle klara det förens jag fick fältstudier istället för praktik. 

Tack som fan att jag fick va på vårdcentralen. Rätt okej. Men skulle inte vilja jobba där tror jag inte. 

Men kul att testa nytt samt att ha en ytterliggare kurs med mig i bagaget. 

På 1 år har jag lyckats plugga: 

Vård och omsorg vid demenssjukdom

Palliativ vård 

Akutsjukvård 

Jävligt stolt över mig själv eftersom Inez är hemma dygnet runt. Erik jobbar heltid och mer därtill, även han har slutfört sin brandmansutbildning. Jag jobbar 60% och ändå har vi lyckats. High five på oss! 

På 1:a advent efter att barnen lekt i pulkabacken för det kommit några snöflingor under  natten och Erik bytt till vinterdäck på min bil packade vi ihop oss och åkte och grillade korv tills fingrarna värkte av kyla. 

Hem å natta Inez och sedan slänga sig under en filt med familjen och kolla på film.

På eftermiddagen blev det bullbak så mjölet yrde. 

Alltid har vi ett djur nära. Oavsett om det är barn eller vuxna, om vi sover eller är vakna, om vi är i duschen eller soffan. 

Alltid är dom med oss ♥️

Under karantän bakade vi även pepparkakor allesammans. Inez hade fullt fokus och som hon kämpade med att kavla och göra pepparkaksgubbar. 

Hon tyckte det var så kul. 

Benjamin stod mest och skrek och var sur för det inte gick som han ville, i andra stunden vek han sig av skratt. 

Grabben med ett humör som vänder fort. 

Jag minns när jag var liten och vi bakade pepparkakor hemma hos pappa. Det blev alla möjliga slags former, barnvänligt och ickebarnvänliga figurer vill jag minnas. 

Jag minns att det luktade jul och man var alldeles nipprig inför julen. 

Jag vill föra över det samma till våra barn ♥️

Vi överlevde coronan. 

Erik var trött en dag å sliten sen var han pigg å allert igen. Dock har han inte än fått tillbaka smaken eller lukten. 

Jag fick dock förhöjd temp, trötthet som gjorde att jag mådde illa, tröttheten sitter i än, anfådd så fort jag lekte med barnen, (blir fortfarande lätt anfådd)  Ont i kroppen och framförallt benen.  Huvudvärk som kom och gick och det kändes bara helt mysko i kroppen. 

Men det jobbiga var även att inte veta hur sjuk man skulle bli. Och rädslan över att barnen skulle bli sjuka. Och hur sjuka kunde då dem bli isåfall? 

Celine kom ner med feber och ont i magen och huvudet en morgon. Men var pigg på eftermiddagen igen. 

Hursom haver så satt vi i karantän i 1,5 vecka tillsammans så nu må jag tro att vi klarar det mesta ihop.