Jun. 27, 2014

Usch! Alla hormoner spökar verkligen eller vad det kan va. Men tänker väldigt mycket kring hur det kommer bli efter förlossningen med lillfis osv, och hur han kommer ta det och känna. Mammas lilla älsklings kille ska bli storebror.
Ändå är jag livrädd, för att han ska känna sig åtsidosatt, att jag kommer ha så ont så jag inte kommer orka leka eller aktivera han på samma sätt som jag kan nu. Jag är livrädd för att han ska känna att han ej är vårat centrum längre, det viktigaste och finaste vi har. Han är ju så liten fortfarande så är så rädd för att han inte förstår varför saker och ting ej kommer vara som de brukar.

& Hur kommer rutinera hans att bli? rädd att han ej ska känna att han inte får den uppmärksamhet han behöver. Hur gör man när den ena gråter och den andra ska nattas t.ex. Eller äta? Jag vet att man hittar nya rutiner som passar men jag vill att det ska bli så bra som möjligt för Benjamin. Älskade lilla barn<3

Alla tankar kickar på högvarv och det låter som om jag har kalla fötter, men vore det så konstigt isåfall? vårat liv ska ändras och utökas. På ett positivt sätt!!! Men det är ju första gången att få ett syskon. Nu har vi ju våra rutiner, Vi vet på ett ungefär hur varje dag ser ut när man kliver upp på morgonen, det skrämmer mig när man inte vet vad som komma skall. Tänk om bebisen i magen inte alls kommer vara lika snäll å anpassningsbar som Benjamin. Tänk om den har kolik eller nått annat fel. Hur gör man då?! Vet att man ska ha positiva tankar. Men OM?! Hur gör man med sömn och ser till att Benjamin får sova? Och Erik som ska jobba? Jag är jätte rädd när jag inte har någon koll på hur det kommer bli.
Antar att det är normalt att tänka såhär, eller? Men jag vill bara att Benjamin aldrig ska få känna sig som nr2.



Hur gör man det lätt för sig/oss? känns som om jag har 0koll på läget. Tiden tickar iväg och jag är snart inne i v29. Om några veckor max 13veckor är h*n här och jag känner mig så oförberedd och rädd för det som kommas skall. Vart gör vi av lilla hjärtat när allt drar igång? vet att mamma och morbror ställer upp om de kan, även Kicki som alltid är hemma, men om det händer nått så vi är tvungna att vara borta i dagar? Det känns som om jag skulle svika honom då.

Jäkla hormoner till att tänka och kicka igång tankarna titt som tätt. Jag vet att man lär sig efter hand med rutiner och allt i vardagslivet, det kommer. Men jag gillar inte känslan med att vara oförberedd.
2014-06-27 kl 23:52:56 Allmänt


Kommentarer

Kommentera:

Ditt namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (visas bara för mig)

Bloggadress/hemsida:

Kommentar:

När dina steg har tystnat, finns ändå ekor kvar. När dina ögon slocknat, vi alla minnen har. Vi spar dem i vårt hjärta, tar fram dem då och då, så kommer du för alltid att vara här ändå.
Vila i frid Baraa ❤