25/4-2011 somnade min älskade kusin Andreas in.
Alltså 5 årsen idag. Tiden går, men det känns som det var i går vi höll den mest stadigaste kontakten via msn/sms. Han var den som kände mig mest nästan och ändå bodde längst bort.
Kommer alltid vara tacksam för allt du gjort. Och jag kan stolt säga att det är en stor ära att bära vidare Andreas namnet i Benjamin. (Benjamin Erik Andreas) . på så vis är han alltid med oss.
Det är även 3 årsen vi begravde svärfar idag. 3 hela årsen. Vad tusan?! Känns som de var igår vi var hemma hos han och Ulla på herrhagen och vi skulle ta hissen ner å han vräker ur sig på nått fult sätt 'ettta jaaa' . vi brukar köra på den ibland jag och Erik och le lite grann. Kommer alltid minnas hur han sa de och hans min.
3 årsen ett sista farväl gavs. Men här hemma pratar vi mycket om honom.
' nu ser farfar att inte du äter Benjamin, så bäst att du äter så du blir lika stor och stark som farfar. '
' din farfar jagade och sköt älgar, din farfar hade en jätte stor mage.' osv osv listan kan göras lång. Vi pratar mycket om himlen. Att man kommer dit när man blivit gammal eller mycket sjuk.
Benjamin funderar mycket kring sånt varför just hans farfar blev sjuk och nu även min.
Men det känns bra att ha Torbjörn nära oss genom att prata om han. Känns som om Benjamin får en relation till han fastän han aldrig lärde känna honom.
Så 25/4 känns som ett mörkerdatum nästan. Huua! Hoppas inget hinner hända nu på 1 timme.
Hittade bild på facebook häromdagen på Benjamin ifrån hans 2årskalas. Vad han har växt på bara 2 år!!!!! Hur stor kommer han inte vara om 2 år?!
Och en liten Benjamin, bara 2-3 dagar liten.
Nu ska jag släcka mina ögon. Hoppas ni får sova gott.