4 days left until the wedding!!!

4 ynka dagar kvar som ogifta. Snart står vi där.
OCH som vanligt med min tur så när jag gjorde välling tidigt imorse så känner jag att jag har typ fläskläpp. Jo man tackar, en finner eller om det är ett munsår mitt på läppen. Jo man tackar man tackar... Har klämt vad det nu är och det kommer vatten ur. Kanske bäst att låta det vara istället och hoppas att det hinner försvinna på 4 dagar. 
Ni har inget dundertips?!?!?! 
 
 I lördags innan jag for till jobbet så kräktes Celine rätt ut bara sådär. Jaha, magsjuka tänkte vi.
Men det blev inget mera och hon käkade och var precis som vanligt. Jaha vad bra, något tillfälligt bara. Så på eftermiddagen åkte vi till skivstjärn för att låta Chewy springa. Och där var även Loke, Benjamins kompis ifrån dagis. OCH vad glad Benjamin blev må ni tro! De lekte i en timme innan det var dags för oss att åka hem. När vi skulle gå så kramades de och sa att de älskade varann. Så söta!!! MEN när vi kom hem igen så kräktes Celine igen. vad tusan?!?! 
 
Men blev inget mer igen. FÖRENS igår natt. Då spydde hon en hel flod i sängen och hade bajsat. Då var jag säker på att det var magsjuka. Gjorde mig redo mentalt för att alla skulle ligga i magsjuka inom de närmsta timmarna och jag kände hur illamående jag blev med detsamma och nog hade jag lite ont i magen också. 
Men konstigt nog så var det bara under natten hon spydde under dagen åt hon mat och drack välling som vanligt på kvällen igen. Och ingen utav oss har blivit dåliga.
Vad tusan kan de vara? De är slemmiga, snoriga och hostar. Kan de bara va sån tur att de är maassa slem som ska upp? 

Och jag förstår att det kan vara svårt för er som har mitt lösen att komma in på bloggen. Varför det ska vara så har jag ingen aning om.. Jag kommer in superenkelt både från telen och datorn. Tydligen ska det funka om man håller på tillräckligt länge, det ger nog upp tidsnog hoppas jag ;) .. För nu vill jag inte öppna den alls.
Utan det känns super skönt faktiskt att ha den låst. 
 
Jag har försökt att få det att funka med Eriks mamma igen. På Benjamins födelsedag.
Hon skrev ett sms till Benjamin till Erik. Som om Benjamin för det första kan läsa och ens skulle förstå varför hans farmor väljer att skicka ett sms. Det stod iallfall att han kunde komma dit och hämta sina presenter.
Så skrev Erik att hon vet vart vart vi bor och det är bara att komma. Men som vanligt drog hon upp allt det gamla om att jag har sagt att hon ej är välkommen här.
Där och då som vanligt så brast de. Så trött på allt de dära skitsnacket så jag kan spy. JA JAG skrev EN ENDA jävla gång att porten är låst för er för all framtid. MEN om ni hade känt den smärtan och ilskan jag kände där och då när jag såg Erik gråta på sin dotters dop pga er så hade ni förstått mig.
 
Men iallafall, jag skrev och sa att jag ville att hon kunde komma hit och lämna presenterna, att hon ska vara glad att hon fick en andra chans för de finns de som ej fick det och skulle göra allt för att vara här. Jag skrev även att det är lika bra att vi lägger allt utav det förflutna bakom oss och blickar framåt, för jag kommer alltid ingå i hennes familj nu när jag och Erik gifter oss. Jag fick till svar "herregud" och att hon fick en andra chans och den tänkte hon minsann inte slösa på elaka människor.
Jag har kvar allt hon skrivit ifall hon någon gång skulle säga det motsatta. 
Även om det aldrig skulle funka som det engång gjort så kan man ändå lösa de på något sätt för barnens skull.
 
Benjamin och Celine har även tydligen fått en kusin till, Disa. Men det har vi inte hört något om. Varken från Emma eller Anita. Ingenting har de sagt till Erik. Inget sms, samtal eller ingenting. Ingenting får han/vi reda på. Tur att vi har folk omkring oss som kan tala om när det händer något. Men så himla lågt och elakt så det finns inte. Är det svårt för oss att tala om att släkten utökats, att Erik fått ett syskonbarn blivit morbro och att våra barn fått en kusin. Visst jag begär inte att de ska tala med mig. Men de kan väl förfan prata med sin egna jävla son och bror att familjen utökats och hur det gick! HAN bryr sig faktiskt även om inte ni gör det! 
 
Och jag vet att de ej läser detta. Men så skönt att skriva ur sig. Bärt på detta länge nu. 
 
Celine somnade redan vid kvart över 11 ute i vagnen så Benjamin och jag har klippt en blöt, tung och mossig gräsmatta. Halva baksidan kvar som får vänta tills sen i eftermiddag när det förhoppningsvis torkat.
Annars tar vi en mysig innedag med städning och lek.Vi har ju ingen bil nu då den är på lagning, får den förhoppningsvis innan helgen ;) . Tackar gudarna för världens bästa pappa. 
 
Ikväll ska jag även till Maggan och kika på det sista på klänningen. 
Nu börjar det faktiskt att pirra ibland i magen. Dock ser det ut som om vädret kommer att ge vika, så häst och vagn är avbokat. MEN hur det än blir så kommer det ändå att vara våran dag. När vi 2 blir 1. 

Kommentarer
Kommenterat av: A

Funka bättre med nya lösenordet;-)
Ang släktingar som inte ens kan skärpa till sej för barnens skull så ärrä-ursäkta uttrycket- fanimej skamligt!
man kan bara hoppas att de kommer på bättre tankar inom en snart framtid.

Svar: tack för dä! varit nog med krångel nu med lösenordet. :p

joo man kan ju alltid hoppas att de tar sina förnuft till fånga. dock har jag svårt att tro de nu efter allt å när det snart gått 1.6år... men hoppet är ju somsagt de sista som lämnar människan ;)
sara persson

2016-05-24 kl 18:10:47

Kommentera:

Ditt namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (visas bara för mig)

Bloggadress/hemsida:

Kommentar:

När dina steg har tystnat, finns ändå ekor kvar. När dina ögon slocknat, vi alla minnen har. Vi spar dem i vårt hjärta, tar fram dem då och då, så kommer du för alltid att vara här ändå.
Vila i frid Baraa ❤