Vilken prins vi har! Så duktig. På alla sätt och vis. Han har haft en känslosam mor idag som inte varit långt ifrån tårar flera gånger idag.

 

På synundersökningen gick det bra. Så bra som det kan. Det visade sig att han har översynthet och något annat synfel. FÖRHOPPNINGSVIS växer det bort själv som det gjorde för mig. Så vi håller tummarna för det. Annars kommer vi ha världens finaste fis i glasögon 💞

 

Och så stolt jag är över honom. Han finner sig i allt, glad över att få glasögon. Inga vidare funderingar. Tar allt med ro. Vi åkte med engång och tittade på glasögon och beställde. Han fick välja själv. Helt själv. Och när han stod där framför spegeln och provade själv och pekade och valde så höll jag på att börja gråta. Varför vet jag igentligen inte. För mig är de en stor grej. Medans för han är de kolugnt. Tänk om alla vore som våran Benjamin. 

 

Mitt i allt så blir jag så känslosam över allt. Och så less. Återigen. 

Handen på hjärtat så en anledning till att ta bort lösen på bloggen var för att jag hoppades så inibomben att vissa skulle inse vad de går miste om.. För jag vet att de läser. Men icke. Inte en enda känsla har det visats att de ska va bra, att de bryr sig. Ingenting. 

Så om ett par dagar igen kommer jag låsa bloggen igen tror jag. Nu känner jag så. 

Jag ville få vissa att inse vad de går miste om när de läser vad dennes barnbarn gör, son, bror, å brorsbarn osv. Men ittna. 

Jag blir så less. 

 

Därför blir jag så ledsen ibland när jag tittar på Benjamin. Så fin på alla sätt å vis fastän han har ett humör ;) han vet inte vad som händer utanför 'hans värld' vi skyddar han från allt sånt. När han frågar frågor ljuger vi. Elakt men sant. Men ibland är sanningen fulare än lögnen. Och jag kommer fortsätta skydda/stötta mina barn från allt, vad det än gäller. Mot mobbing om det blir. Kommer stötta dem i skolan, i kärlekslivet, inför svåra och tuffa val i livet. Jag ska vara en tröstande famn, lyssnande mamma och en förstående mamma på alla sätt och vis. Jag ska hjälpa dom på alla sätt.

 

Bara tanken gör mig spyfärdig. Tänk OM någon skulle säga något negativt om Benjamin när han har glasögon. Jag vet själv hur det kan va. Mamma sa att de ej är så nu. Jag minns ej hur de är att ha glasögon. Men jag har sett och hört själv andra blivit 'mobbade' för det.

 

Tack och lov är det ett mode nu med glasögon. 

Men jag vet inte hur jag skulle bli om jag endag får veta att mina barn blivit mobbade. 

 

Ganska onödigt av mig att lägga så mycket energi på att tänka så nu. MEN känner mig så känslosam inför allt nu. Bröllop, glasögon, tankar i sig självt, det som skett runt om, tänker på älskling å allt han bär på, allt är som en bomb jämt nu. 

 

Ikväll somnade Benjamin i min famn. Vet ej när det hände sist. Men det var så mysigt att krypa intill honom upp i hans våningsäng och gosa tätt intill. 💞 tänk att folk självmant går miste om dig. 

 

Jag slutar här. 

 

Men ni som vill ha lösen sen. 

Mejla mig [email protected] .