Kaninerna fick flytta ut i lördags. Har fortfarande inte vant mig vid det än. Är alldeles tyst här inne och påtok för tomt och det känns konstigt att ha dem ute. Men under sommaren ska det nog gå bra så får de flytta in till oss i höst igen.
Nu bor dom ju tillsammans eftersom Kalle är kastrerad. Aldrig igen ska jag ha dem ensamna i buren. Dom trivs så bra ihop 💕
Drömmen är att bygga nån slags utbyggnad på förrådet med ett stort tak och bygga nått kaninförråd som är isolerad så de även kan vara ute på vintern och skutta stort utan att frysa benen utav sig. Får se vad som sker i framtiden ;)
Jobbet idag gick fort, som alltid nästan. Eller hela den här dagen har rusat iväg. Jobb fram tills 16 imorgon med innan barnen och jag är lediga på onsdag. Tror inte vi ska göra något alls. Bara va hemma och göra det som faller oss i smaken och vara ute
i solen. Ta en cykeltur, gå i skogen med Chewy och bara njuta av våra få lediga tinmar 💕
Jag har så svårt att stanna upp, att leva här och nu. Vill hela tiden ha något att göra. Planera, städa, göra klart, har så svårt att bara släppa saker och ting och andas och njuta. Finns alltid saker att göra. Helst flera saker samtidigt.
På onsdag ska jag bara göra det viktigaste. Och sedan ägna all min tid till barnen. Har ni någon gång känt att ni borde stanna upp och andas och vara glada att ni är just där ni är?
Jag är så fruktansvärt glad över att jag är där jag är nu idag. Att jag är där jag är med min man och våra 2 friska barn. Jag kan inte kräva mer.
Jag måste sluta önska mig efter mer hela tiden, efter nya saker. Matriella saker betyder igentligen ingenting. Min familj är allt. Och jag måste lära mig att stanna upp och andas in det och förstå att det är det som betyder allt. Det gör inget om disken
står, om dammsugningen inte blir av eller om soporna blir för fulla för en timme.
Man kan ta det när barnen sover.
Jag ska försöka uppskatta saker och ting här och nu.
Barnen är små engång, och de är nu 💕
