Så tog jag ett bad som jag oftast alltid gjorde på kvällen. Och jag hade planerat att ta med barnen till leos lekland efter frukosten den 25/8. Att göra något med dem när älskling ändå jobbade. Man visste ju inte hur länge vi ’bara’ skulle ha två barn. 

Men natten till den 25/8 kunde jag inte somna in ordentligt. Låg bara å ’halvsov’ och kunde inte alls somna in. Sedan hörde jag ett väsen ute. OCH mitt i allt var det en rävjävel i kaninhagen.

Skrev flertal sms till Erik denna natt. Att jag hade börjat fått förvärkar och inte kunde slappna av. Och sedan att jag var på rävjakt. Var ut å skrämde iväg den flera gånger. 

Smsade även med brorsan denna natt då han jobbade och eventuellt hade fått komma ifall värkarna skulle bli värre. Stackarn har nog aldrig jobbat så fort förut 😅 

Älskling sov i kil iallafall så han var nära. När han vaknade på morgonen bestämde vi att han skulle åka till jobbet och lämna lastbilen och sedan komma hem. Han var väl hemma runt 9 tiden eller dyl. Ringde förlossningen och jag var välkommen närsom.

Det var inte jobbigt att vara hemma, värkarna var inte regelbundna, men de fanns där. Mamma var helt lyrisk och hon hade nog helst kört in mig ett par timmar tidigare om hon fått bestämma 😅 

Barna åt frukost i lugn å ro hemma och jag med och drack kaffe. Älskling satt nervös i soffan. Jag städade även undan och fixade tvätten. Nu började Erik bli irriterad å stressad över mig så han tvingade oss att åka iväg. Så vi packade in oss i bilen å åkte mot mamma.

Mamma mötte oss ute när vi kom med barna och önskade oss lycka till. 

Var på förlossningen runt 10 och det var jobbigt att gå in, började göra lite ondare. Fick ett rum med engång å en barnmorska kom in och presentera sig och undersökte mig . 

Jag var ju endast öppen 4 cm!! En fet besvikelse då jag trodde jag var öppen mer. Hon gjorde en hinnsvepning och bad oss gå ut och gå en timme vilket vi gjorde. Vi gick en runda runt sjukhuset och till kiosken utanför. En gubbe bad oss gå in så jag ej skulle föda ute. Nu började det göra ont. 

Efter en timme var vi tillbaka på ny undersökning och de satte upp mig på kurvan. 

Bad om att få epidural så jag kunde vara uppe och gå så bebisen kunde komma någon gång. 

Men jag tyckte att bm inte tog mig på allvar och gick ut ur rummet och skulle kolla upp de. Tror klockan var tolv då. 

Klockan 13 undersökte de mig igen och då var jag öpen 5cm. Vafan de hände inte ett skit fastän jag hade så jävla ont. Vägrade såklart lustgasen. Efter denna undersökning skrev älskling till mamma att detta kommer ta lång tid.

På bilden nedanför är klockan 13;20 å då höll jag på att dö. Strax efter kommer barnmorskan in som tog emot oss och hon ville undersöka mig för de lät som jag skulle föda barn. 

Mycket riktigt. Där var jag fullt öppen. Nu kom de in 2 barnmorskor till. Och de sa att jag skulle föda barn nu. Men de ville inte jag. Jag ville hem eller få bedövning. Å där står de en barnmorska som tar på sig handskar å förkläde, en barnmorska med en spruta i handen, å jag får dundervärk å krystar å där SPRUTAR vattnet bokstavligen. Klockan va nog 13,32 för då skrev älskling till mamma. att nu kommer hon snart. 

Och strax efter ser dom huvudet och ena bm sa att nu får dom va med och ta emot bebisen. 

Värkarna va så vidriga så jag trodde jag skulle dö. Jag skrek och klämde stackars älsklings hand. Å jag ville bara de skulle dra ut henne. Men efter några krystvärkar var hon ute. Ont som fan gjorde det. 13,37 var klockan när hon kom till världen. Då skrev älskling iaf till mamma att nu är hon här. 

Jag grina som en idiot och blev rädd för hon inte lät eller grät något så barnmorskan bad mig va tyst så skulle jag höra henne. Och då hörde jag ju henne skrika. 

Strax där efter skulle man ju krysta ut moderkakan.  Kändes nästan som en hel bebis igen. 

Haha när jag tänker efter var jag en demon under min förlossning 😅😅 Skäms som tusan 😅

På riktigt. Världens bästa älskling som fanns där och stöttade hela hela tiden igenom denna förlossning. Hann ju inte få någon spruta eller bedövning. Det blev inte alls som jag tänkt att förlossningen skulle bli. Men ändå gick de superbra. Dock alldeles för fort. 

Älskling klippte navelsträngen och sedan låg hon på mitt bröst länge länge länge. Bm undersökte mig och jag var fit for fight där nere med desamma så behövde inte sys eller något. 

Efteråt känner man sig som världens mäktigaste människa. Vi klarade en förlossning. IGEN! Sista gången sa vi då. Vi får väl se 🙄 

Men man känner sig lättad. Klar. Utmattad. Överlycklig. Hög på livet. Hungrig. Eftervärkar. 

Stolta. 

Kicki, Krister och Anna-Lena kom och hälsa på oss på sjukhuset med.

Sedan kom farbror Tobias och hälsade i ett par timmar.

Skulle jour läkaren ha tid att undersöka Inez skulle vi redan få åka hem samma kväll. 

Och det fick vi! Vilken lycka. 

Hemma hade barnen varit med gammelmormor och mormor hela dagen. 

Hemma möttes vi av gmormor och mormor. Erik hade filmat förlossningen med. Så det skulle han såklart visa upp. Blev gråtfest. 😅 Vrålhungriga var vi med så älskling beställde mat ifrån pizzerian och gmormor å mormor snosadr på bebis. Benjamin var vaken fortfarande så han fick också hälsa på sin lillasyster, han brydde sig inte något speciellt 😅

men tänk, vi var hemma tillsammans. 3 barns föräldrar. Ett nytt liv att börja lära känna, sätta hennes behov framför oss. Fan vad häftigt. 

Fina Inez Othilia Maria Persson

3880gram och 50cm kärlek ❣️