inre stress

(null)
 Fina älskade Celine ❣️ 

Magsjukan härjar på dagis så idag fick hon vara hemma och mysa med mig och Inez och hoppa på helgtåget redan. Inte oss emot för ack vilken fin dag vi haft ⭐️ 

(null)

(null)

Inez tog en snabbis vila på max 30 min på förmiddagen. Hann inte ens att plocka undan innan hon var vaken 😅 Vi tog oss en cykeltur till mormor/gammelmormor och hälsade på och fikade en sväng innan vi for hem igen och var ute hos kaninerna. 

Dagen har gått i raketfart och Benjamin följde med Loke hem efter skolan så det var bara för mig och Celine å vända hemmåt vid skolan igen. Det blev en skön promenad iallafall. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)
 
Inez min Inez. Min älskade Inez ❣️ 

Dagarna går och veckorna med. Jag hinner inte med. Skolan tar mycket tid. Och jobbar numera 50%. Och nu ska jag även plugga upp matten och svenska B. Ska bara till skolan och lägga upp en plan inför det. 

Känner att jag måste plugga upp det nu så jag vet att det blir gjort. Känner en sån sjuk inre stress med mig själv så jag blir tokig. Har så mycket jag vill göra men vet fan inte vad. 
Vill plugga till något och utbilda mig, men till vad? 

Hur bestämmer man sig? Funderat på sköterska, socionom, behandlingsassistent, barnspecialiserad undersköterska. 
Men igår frågade läraren mig som jag har i demensen å palliativa om jag inte funderat att läsa demensspecialiserad undersköterska. 
Å då börjar tankarna kring det med. 

Herregud. 

Jag älskar mitt jobb. Nästan mer än allt. Barnen och familjen kommer först såklart. Men sen jobbet tamejtusan. Så hur tusan kan man bestämma sig?!?!?? 

Målet är att kunna jobba mån-fredag i framtiden. 

Kunna vara hemma varje helg, kväll, storhelg. Att alltid vara tillgänglig med barnen om de sportar eller behöver bli hämtade/skjutsade. 

Jag vill utvecklas få mer kompetens. Lära mig. Se nya saker. Prova andra utmaningar. 
Jag vill göra något nytt samtidigt som jag älskar min arbetsplats. 

någon som känner igen sig eller är allt bara babbel? 

(null)

Det är bara så sjukt jobbigt att bära på denna innre stressen. Att inte veta. Att aldrig va säker på vad man vill bli. 
Ska man plugga till allt då istället å checka av allt eftersom? eller hur tusan gör man? 


Kommentarer

Kommentera:

Ditt namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (visas bara för mig)

Bloggadress/hemsida:

Kommentar:

När dina steg har tystnat, finns ändå ekor kvar. När dina ögon slocknat, vi alla minnen har. Vi spar dem i vårt hjärta, tar fram dem då och då, så kommer du för alltid att vara här ändå.
Vila i frid Baraa ❤