Covid-19
Erik tappade helt smak och lukt sinnet för några dagar sedan så i lördags kväll när han kom ifrån jobbet tjatade han till sig ett corona test.
sagt och gjort. Läkaren ringde idag och meddelade att han var posetivt testad för covid-19.
Man tackar och bockar.
Än så länge är det lindrigt. Smak och luktbortfall, lite trött och ledvärk.
Men jag har aldrig varit så less förut. Som det stiger, hela tiden. När ska de ge sig? Kommer det någonsin bli normalt?
När ska jag kunna få krama farmor igen, mormor och morfar? Krama våra gamla vårdtagare på jobbet lite extra. När kan man jobba normalt?
När kan man hitta på utflykter med barnen igen, badhus, bibblan, bio, lekland osv osv.
Jag saknar det normala.
Jag saknar att inte känna mig så låst, så instängd.
Att inte behöva tänka.
Nu saknar jag även att pussa min man.
Jag ska testas på onsdag. Fanns ingen tidigare tid.
Helt galet vad sjukvården är överbelastad nu.
Kan inte alla bara ta sitt jävla ansvar att hålla sig och barnen hemma om man absolut inte behöver göra något?!
Och måste man göra något, gör det då förfan helt friskt och med minskad mängd folk,
Hela tjocka familjen kanske inte behöver följa med på en shoppingrunda el dyl.
Tillsammans kan vi se till att coronan minskas så man kan börja leva igen.
Jag hoppas nu att Erik får den lindriga varianten och han blir frisk snabbt och att jag visas negativ då vi slipper ytterliggare fler dagar i karantän.
Vi håller även såklart barnen hemma ifrån skolan med ♥️
Hellre de säkra före de osäkra, alla dagar i veckan!
Kommentarer
