orättvist.

Bor vi inte alla på samma planet? Ska inte alla barn som föds få samma förutsättningar? Trygghet, värme, kärlek och en bra uppväxt oavsett vilket land man är född i?
Jag förstår att det finns regler och lagar att följa, jag förstår det. Men jag förstår ändå inte hur några gubbar på migrationsverket kan sitta och bara bestämma över framtiden på 2 killar när inte en enda anhörig har gjort sig till känna.

"Finns det barnhem så är det landets ansvar att försörja och ta hand om barnet/barnen om ingen annan vuxen finns". 
Hur kan det vara bättre än att de får vara kvar här om det är det dom själva vill. Tills en trygg anhörig gjort sig till känna. Hur kan barnhem vara bättre än vårt hem? Hur kan systemet anse det?

"fight for me" var Yiddos önskan. Robel vill inte åka hem heller förens familjen är hittad. 
Hur kan man inte lyssna på barnen? Har vi inte en barnkonvention att följa? 

Vi har tills på torsdag på oss att hitta föräldrar, sen ligger allt i polisens händer. 


Deje IKS tränare som grabbarna har skrev till migrationsverket, deje ik´s ordförande skrev i hopp om att de kanske skulle ge något. Inte det minsta gav det. Ett sånt jävla fyrkantigt system. Ett orättvist system. 
 
FANTASTISKA grabbar som anpassar sig här hos oss, som kompletterar våran familj på ett sånt fruktansvärt bra sätt. Som kommit in i skolan, fått massor av kompisar, är populära. De gynnar fotbollslaget och är så sjukt duktiga. Att förstöra deras chanser för att bli något stort är förjävligt. För jag är säker på att dessa grabbar kan gå hur långt som helst inom fotbollen. Det är FÅ som är som dom. Hoppas bara de får samma chans i etiopien.
(null)
 
(null)
 
(null)

Yiddo spelade sjuk igår, han bet ihop för han ville vara med sista matchen. Deje vinner mot forshaga med 3-2 och han sparkar in 2 av målen. Världens bästa Yiddo. Och världens bästa Robel. Om ni visste vilka killar ni är!

Herrarnas fotbollsträning var inställd. Men ordförande till deje ik sa att de kan komma och stötta grabbarnas sista match. Så en efter en ifrån herrlaget kom in och titta. För våra killars skull. 
Jag satt med klump i magen hela matchen. Både av stolthet men av sorg. 
Sorg att de snart ska lämna oss, stolthet för vi fått lånat dem ett tag och för att de är på riktigt helt fantastiska. Det fina med att va familjehem är att vi får chansen att träffa dessa människor. Men baksidan är att man tar in dem så djupt så det gör så fruktansvärt ont när de sedan ska åka. 

(null)


Jag tror inte ni förstår hur MYCKET våra killar betyder för laget, för de vuxna för deje ik´s klubb.
Och de ska bara få flytta, för vad? För migrationsverket har bestämt det. Fattar ni inte vad absurt det är när vi inte ens vet vart deras anhöriga håller hus eller ingen ens fått tag på dem. 
Jag hoppas så innerligt att allt löser sig bara de kommer hem och att det blir helt fantastiskt för dem och de får träffa sina familjer igen.
Det skulle göra mindre ont om det blev så. Jag hoppas så det blir så för dem. Dom förstjänar verkligen det bästa.

Stod 2 yngre tjejer brevid oss igår på fotbollen och pratade om han som har nummer 21 och 24. De är så duktiga och de skröt hela tiden. Det är inte bara vi vuxna som ser deras talang, även små lägger märke till dem.
Såklart är hela dejes ungdomslag duktiga i fotbollen. Absolut. Men jag brinner extra för Robel och Yiddo. 
 
Tänk vad orättvist det känns.
Jag hoppas på ett mirakel trots 3 överklagan. Trots alla oddsen är emot oss så hoppas jag på något mirakel, omså det vore litet. 

Kommentarer

Kommentera:

Ditt namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (visas bara för mig)

Bloggadress/hemsida:

Kommentar:

När dina steg har tystnat, finns ändå ekor kvar. När dina ögon slocknat, vi alla minnen har. Vi spar dem i vårt hjärta, tar fram dem då och då, så kommer du för alltid att vara här ändå.
Vila i frid Baraa ❤