Med ett grått hår likt morgonrocken jag har på mig så står vi i vårt nya kök tillsammans och fortfarande hänger ihop. Det var nog några som inte trodde detta, att vi fortfarande skulle hänga ihop efter allt vi gått igenom. Men här står vi, motgång efter motgång. 
Tänk att det är så, att det finns personer som faktiskt väljer att hänga kvar tillsammans när havet stormar. Tack för att du hela tiden finns där för mig och familjen.

Att även du faktiskt hänger med på varje upptåg jag får för mig, stöttar besluten som jag väljer att göra. Att även du ber mig chansa och vara tjänsteledig trots att det inte är en säker inkomst. Men vetdu, jag är även säker på att vi klarar denna resa tillsammans.
Jag ser fram emot den, vad vi kan åstadkomma tillsammans.

 

Jag ser fram emot att öppna vårat hem för de som verkligen behöver oss. 
Även om hjärtat kommer gråta en skvätt innan och det kommer vara tufft. 
Livet hörrni, det blir inte alltid som man vill, det finns alltid lagar och regler att förhålla sig efter och ens egna känslor och tycken spelar inte sån stor roll då. Lite konstigt va? Att någon annan ska sitta över andras liv. Som om inte alla lever på samma planet igentligen.