I onsdags morse vid 9 körde bästefar mig till CSK då jag skulle steleriserat mig. Det var provsvar som inte kommit in som jag va tvungen att ta om till klockan 10. Klockan 12 skulle jag infinna mig på avdelningen. Timme efter timme gick och vid 15 fick jag reda på att min tid blir struken då de ej hinner med den. Trots att jag pratat med läkarna om ingreppet ca 20 min före. 
Besviken som få hämtade brorsan mig efter att jag fått en festis och smörgåsrulle som plåster på såret.

Vi åkte vidare till chopchop och åt mat då jag inte ätit på ett helt dygn förutom den lilla smörgåsen jag fick precis innan.

Resten av em/kvällen hemma var jag så trött så det kändes som om jag gick runt i en dvala.

Somnade redan vid 21.30 på kvällen.

Igår morse ringde de från operation så fått en ny tid i slutet på mars så hoppas på att det blir då. 
Fick den första tiden med extra skrivet att jag redan varit struken så att det inte ska behöva bli så igen. Håller tummarna.

 

 

 

Idag är det sportlovsfredag och vi ska packa in ungarna i bilen för att åka iväg till o´learys och bowla. 

Benjamin har sovit över hos en kompis i 2 dagar och han hängde med dem till karlskoga till bodaborg.
Veckan har hitils bestått av kompisövernattning, hoppträning tidigt i ridhus, luft och lek, Inez har haft kompis här som hon lekt med. Det som väntas är 2 kompiskalas i helgen, match, jag ska ut och äta med min fina vän,umgänge, kalas för brorsan, och säkert något mer som vi inte bestämt än.
Livet ändå hörrni. Och imorgon är det första mars.

Helt fantastiskt. Näst sista måndaden som anställd. Som jag längtar tills sista april.

 

Sportlovsveckan är här. Som barnen behöver denna vecka för att vila upp sig inför kommande veckor i skolan.

Höstterminen gick hur fort och bra som helst. Och nu är vi snart inne i mars redan och sommarlovet kan man snart börja räkna ner till. Hur skönt som allra helst !! Tror jag längar mest av alla. 

Imorgon ska jag packa in barnen och åka till kristinehamn för att leka på lek och luft och bada. 

Vi ska även bowla under veckan och har 2 kalas till helgen så känns som om denna vecka kommer flyga fram.

 

Jag har haft jobbhelg. En bra jobbhelg. Hektiskt och mycket att göra men jobbat med fantastiska kollegor som gör allt lättare. Även vårdtagare. En vårdtagare tittade på mig och sa " är det sant att du ska sluta " och med tårarna i ögonen. Och jag förklarade. Som jag kommer sakna vissa extra mycket. Även om jag kanske inte kommer sluta helt utan kanske jobba extra så är det ändå någon form av avslut. Och som vissa har satt sig extra nära mitt hjärta. 

Det är även extremt tomt hemma. Räven var på påhälsning i lördagskväll. Erik och barna sjöng till melodifestivalen och han hade tittat till kaninerna en stund innan men tänkte att de kunde få vara ute en stund till. Nästa stund stod räven på buren och tittade på honom.

Gör ont i hela själen. Har alltid älskat att ha kaniner omkring mig och gå ut och strosa med dem och Kalle som skuttar runt benen som en liten hund när man kommer. 


Idag väntas provtagning inför kommande operation på onsdag.

Sedan ska jag ta med mig några av barnaskaran och lillasyster till pappa och AM för att fira att annmarie fyller år på onsdag. Hoppas på lite mer ork och energi efter det. 

I början på februari fick jag nog. Jag sa upp mig. 
Från en tjänst som jag haft sedan 2015. Jag har verkligen älskat mitt jobb. Mina vårdtagare.

Men att hela mitt liv, hela min familj ska fungera och leva efter hur en verksamhet ska fungera fungerar inte riktigt i mitt och vårt liv.

De få, få, få gånger man sökt om semester eller bett om ledigt så får man avlsag pga att verksamheten ska kunna styras och gå ihop och "du får göra turbyte med någon kollega". 

Så trött på att hela tiden höra att "verksamheten styr".

Att privat och familjelivet inte fungerar är skitsak samma.

Sedan ska man inte sticka under stolen med att det är så mycket brister i äldreomsorgen så det känns inte värdigt för mig att arbeta så nu idag. Jag vill inte arbeta på det sättet. Jag vill arbeta för de gamla och för att de ska få sånt bra liv som möjligt. Inte att varenda liten insats ska va minut styrd och man inte ens hinner sätta sig i 5 minuter och prata. Att jobba mot klockan och va stressad innan man ens kommer till jobbet fungerar heller inte i mitt liv längre.

 

Jag är så sjukt trött. Så sjukt trött så det känns som om man går runt i dvala emellanåt. Jag har tom börjat sova på dagarna ibland. Vilket jag inte behövt göra på många år. 

Jag vill leva för mig själv, för min familj. Att jag valde att släppa taget om min tjänst är en sorg. Men även en lättnad. 
Att jag hädanefter ska välja mig är bara en investering i mitt liv. Att jag visar att jag inte kan ta vad som helst bara för en verksamhet ska fungera handlar om att jag står upp för vad som är rätt för mig och min familj. 

Vad jag ska göra sen i livet det vet jag inte. Det tar jag då.

Det finns så mycket jag skulle vilja göra. 

Arbeta på HVB hem, som undersköterska på förlossningen, BIVA eller neonatalvård. Kasnke jag läser till barnspecialiserad undersköterska? 
KANSKE jag kan orka läsa upp svenskan och matten så jag kan söka in till socionom.

Tiden får helt enkelt utvisa vad som sker. 

Just nu räknar jag bara ned dagarna tills sista kvällspasset den 30/4. 
Jag längtar så otroligt.