Jag tror att folk har svårt att förstå. 

Den där lyckan, glädjen och sorgen samtidigt. Hur man förlorade allt. Men glädjen, lyckan och kärleksruset över att vi snart har ett nytt fint hus som är VÅRT. Att vi snart kommer hem till VÅRAT efter 1,5 år på annan plats. I någon annans hus. 
Snart är vi hemma i vårat hus. Inga ord kan beskriva den sorg vi varit med om under snart 1,5 års tid. Men den kärlek och glädje som vi känner över att vi snart ska hem.

Huset har tagit fart med stormsteg. Kök är i princip klart. Det ska upp kakel och fläkten. Sen säkert småfix som vi inte ser/vet om.

Badrum och tvättstugan så ska det bara in porslin och tvättmaskin/torktummlare och lite småfix. 

 

Sen är det i princip bara smått kvar inne. Ytterdörren ska in, en ny trapp och foder/dörrlister och några dörrar är kvar.

Sedan är det hela altanen och altandäcket kvar utomhus samt poolen. Spabadet beställer vi någon gång i höst/vinter. Det får ta den tid det tar. Men snart är vi äntligen i land. SNART är vi hemma i vårat. Vilket är det som betyder allt.

 

Det har varit en sån sjuk jobbig resa mentalt för hela familjen. Inte undra på att jag känner mig överkörd av en lastbil och helt slut igentligen. Att gå igenom detta, samtidigt som man har en hel familj och djur att ta reda på. Att plugga och jobba under tiden. Det har varit påfrestande. Men snart är vi tamejfan i mål med allt. Både med att vi kommer hem och jag är nyexamerad demenspecialicerad undersköterska i maj. Vi är så nära mål så jag är alldeles nipprig. Det bästa har vi nu framför oss. 

Förra helgen var det livets 2a innebandy match för Benjamin. De förlorade stort men det spelar ingen som helst roll för Benjmanin tar bollen och dribblar sig förbi några killar och hhela hans lagkamrater på bänken skriker Benjamin Benjamin Benjamin och hallen hakar på, han gör en assist till Hampus som skjuter in i mål. Den glädjen att se hos Deje laget när de fick in det dära målet var obeskrivligt. Bra kämpat grabbar, och om jag var stolt över våran kille som gjorde en assist och de skrek benjamin benjamin benjamin och de hejjade på honom och Hampus. Och såklart alla andra fantastiska lagkamrater som gjorde ett superbra jobb. 

 

 

 

 

 

 

Matchen igår förlorade dom också stort men lyckades peta in ett mål. Tänk att vi nu framöver nästan varje helg ska spendera den i en sporthall runtom i värmland för att se när barnen spelar antingen handboll eller innebandy. Fy tusan vad roligt! Så fruktansvärt kul att se barnen knyta an nya bekantskaper, att se att de brinner för något. De kämpar på , de skaffar sig laganda, de springer som om de vore för livet, de skrattar, de blir ledsna. Och där på läktaren sitter vi föräldrar och hejjar på och finns där vid sidan av. Tack livet för jag får vara med om detta. 

 

 

En sån fin förmiddag vi hade idag. Vi packade in oss i bilen och åkte till Monna så Inez fick rida. Det blev en ordentlig tur på nästan en timme. 

Solen sken och solen värmde. Vi avslutade med kaffe på monnas altan. 

Helt säker på att det kommer bli en riktig ridtjej av denna tös. 

Bestämd och orädd och vill lära sig hela tiden och tar till sig informationen som sägs. 
Tänk vad fint vi har det omkring oss. Älskar oss och familjerna som vi har. Tack livet.

Livet livet livet. 

Dag ut och dag in, hemlängtan men ändå bortlängtan. Kan man ha de två sakerna samtidigt? 

Erik och jag har pratat lite gran fram och tillbaka om att köpa mark och bygga vårat drömhus där man kan ha djurhållning.

Tänk att kunna gå upp och brygga sig kaffe och titta ut genom fönstret och se hästarna stå utanför och beta. 

Samtidigt som jag längtar hem till rådjursvägen så fruktansvärt mycket.

Kan man längta efter två saker samtidigt? 

Kan man ens komma över en hel del mark och bygga sitt eget hus utan att bli helt ruinerad? 

Tänk att man bara skulle kunna öppna dörren och hundarna kan springa fritt och man kan gå ut och hämta sig sina egna frukostägg.
Man tänker fram och tillbaka, man vänder in och ut på sig själv tusen gånger om. 
Hur vet man igentligen vad det är man vill när man vill båda sakerna. 

Att barnen ska växa upp nära kompisar och skola, samtidigt som man vill ut på landet?

Jag slår snart knut på mig själv med alla tankar och funderingar. 

 

 

 

 

 

 

 

Min kära bror! Som alltid finns för oss, som alltid ställer upp utan att ifrågasätta. Som alltid hänger med mig på shoppingrundor som kan ta flera flera timmar. Han är helt klart bäst. Och jag är så lyckligt lottad över att vi har honom. ♥️ 

Igår åkte vi till karlstad och handla på IKEA, lunchade på MAX å sprang runt på bergvik och handlade kläder till barna och smått å gott. Celine handlade lite för sina pengar och det var sån finfin dag. ♥️

Här ska vi bo tills vi kommer H E M ♥️ 

Vilken fin midsommar vi fick i edeby. Celine och jag tog oss en ridtur på nästan 2 timmar i skogen som avslutades vid älven. 

Sen kom alla kusiner, Emil, Emma, Larre, Otto och Bengt. Monna hade fixat mat och efterätt x2. Hela dagen från början till slut var helt suverän. 

Barnen lekte, det kördes fyrhjuling och cross. Spelades kubb. Solen sken och humöret var på topp. 

En dag att minnas. 

Tack för det ♥️

En blomsteräng, lycklig häst, lyckliga barn, barfota ridning och solen som sken. Vilken fin eftermiddag. Tack livet ♥️ Tack för hästen. Tack för barnen. Jag älskar dem allihopa. 5 helt fantastiska tjejer. ♥️ 

Och min man, även han är fantastisk. Och hingstfölet också såklart 💙