Ett riktigt vårväder idag hade vi. Jag och Inez spenderade över 2 timmar ute på förmiddagen och suppade in Cvitamin och bara andades in vårsolen som nästan stickte i kinderna. Tänk att vi snart är nära den där våren på riktigt. 

Vi har redan börjat odla tomater, gurka, paprika och chilli. Det växer som busen och jag kan verkligen se framför mig hur alla växter tar över våran ingladade altan detta år. 

Vi har även fått världens finaste inneboende hos oss under en tid. Inez älskar honom, verkligen Ä L S K A R ♥️ Älskade Rio ♥️ Tänk att djur gör något med oss människor så vi mår bättre i själen.

Veckorna springer fram i rasande fart. Vi jobbar om varandra, pluggar. Är i stallet. Barnen har träningar, gympa, körer, after school. Hänger med kompisar. 

Vi föräldrar finns där och skjutsar, hämtar, stöttar med läxor, packar i och ur väskor. Har möten. Tjatar, städar, rastar hundar, lagar mat. Andas. Sover och gör om allt det där igen och igen och igen. Jag längtar efter sommarlov. Andas från aktiviteter, väckarklockan. Inlämningar till skolan. Vakna upp och ha ett blankt papper framför sig. Inga måsten, ingen stress. Bara dricka sitt morgon kaffe och ta dagen precis som den kommer. Om ni visste vad jag längtar till det. 

I onsdags eftermiddag släppte vi av Inez hos sin mormor och Celine va med kusin Stella och killarna var hemma. Erik och jag tuffade in till Karlstad och åt både förrätt, varmrätt och efterätt på vedugnen. Sedan tog vi en kaffe på espresso house inne i stan innan vi gick vidare över till scala teatern. Jag bokade biljetter till Klas Hallberg i december. En sån otroligt bra eftermiddag och kväll med min stora älskling. Bara han och jag och en fullsatt teater framför en sån sjukt klok man som säger så kloka saker men samtidigt så kan man skratta så tårarna rinner. 

Tack för en fantastisk kväll ♥️

Livet tuffar ändå på bra. Man har verkligen förstått och insett vilka som man har kvar i vått och torrt. Vilka man kan prata med och vilka som inte ens tittar åt vårat håll längre. Det är tråkigt hur man får en annan syn på vissa människor som man ansåg sig vara vän med.
Det är även ledsamt när saker och ting vänds upp och ner och man tror att saker och ting blivit bättre för att sedan inse att det kanske inte alls är så. Livet livet livet. Jag är lycklig men ändå grubblande. Vi har så sjukt många i våran närhet som betyder så otroligt mycket för oss. Vi är så lyckligt lottade.

Jag är rik på livet. Min familj är rik på livet. De som inte vill hänga med i våran bergochdalbana så må det vara deras förlust. 

Vi gör något bra, både för oss och för barn som behöver ett hem att växa upp i. Just nu har vi 2 fantastiskt fina killar som bor hos oss. Hela familjen har växt sen dessa killar flyttade hem till oss. 
Tänk att jag länge drömde om att bli familjehem och för 1,5 årsedan flyttade våran första tjej hem till oss för att sedan få mod till sig att flytta till egen lägenhet. Tänk att en av mina drömmar gick i uppfyllelse. Tänk att vi verkligen vågade att öppna upp vårat hem till andra barn som behöver hjälp och kärlek, värme i livet. Tack för våra fantastiska barn som är så öppna för denna resa. Så inbjudande, så kärleksfulla. Tänk att vi uppfostrat 3 fantastiska barn även om de däremellan kan ge oss gråa hår. Tänk att vi från en dag till en annan gick ifrån 3 till 5 barn och vi fixar det mer än galant. Vi gör det så bra. Tack min älskade Erik att du vill vara med på denna resa. Att vi ändå har endel samma drömmar och mål i livet och att vi stöttar varandra i det vi vill göra. 

Bästadu, bästa vi. 

Som jag väntat på samtalet som jag fick den 2/3. Pappa hade tid på sjukhuset med läkaren efter röntgen av det vidriga som han hade i kroppen för en stund.
Pappa började samtalet med att " Det gick väl rätt så bra" 

Jag ; Vad menar du med rätt så bra? 
- Ja jag blev ju friskförklarad

 

Bland det bästa jag någonsin hört i mina öron. Äntligen kan man även andas ut där. Bitarna faller på plats och min pappa är frisk. Barnens morfar är frisk och han får vara kvar här på jordelivet i många många år till. Tacktack livet. 

 

 

Jag tror att folk har svårt att förstå. 

Den där lyckan, glädjen och sorgen samtidigt. Hur man förlorade allt. Men glädjen, lyckan och kärleksruset över att vi snart har ett nytt fint hus som är VÅRT. Att vi snart kommer hem till VÅRAT efter 1,5 år på annan plats. I någon annans hus. 
Snart är vi hemma i vårat hus. Inga ord kan beskriva den sorg vi varit med om under snart 1,5 års tid. Men den kärlek och glädje som vi känner över att vi snart ska hem.

Huset har tagit fart med stormsteg. Kök är i princip klart. Det ska upp kakel och fläkten. Sen säkert småfix som vi inte ser/vet om.

Badrum och tvättstugan så ska det bara in porslin och tvättmaskin/torktummlare och lite småfix. 

 

Sen är det i princip bara smått kvar inne. Ytterdörren ska in, en ny trapp och foder/dörrlister och några dörrar är kvar.

Sedan är det hela altanen och altandäcket kvar utomhus samt poolen. Spabadet beställer vi någon gång i höst/vinter. Det får ta den tid det tar. Men snart är vi äntligen i land. SNART är vi hemma i vårat. Vilket är det som betyder allt.

 

Det har varit en sån sjuk jobbig resa mentalt för hela familjen. Inte undra på att jag känner mig överkörd av en lastbil och helt slut igentligen. Att gå igenom detta, samtidigt som man har en hel familj och djur att ta reda på. Att plugga och jobba under tiden. Det har varit påfrestande. Men snart är vi tamejfan i mål med allt. Både med att vi kommer hem och jag är nyexamerad demenspecialicerad undersköterska i maj. Vi är så nära mål så jag är alldeles nipprig. Det bästa har vi nu framför oss. 

Förra helgen var det livets 2a innebandy match för Benjamin. De förlorade stort men det spelar ingen som helst roll för Benjmanin tar bollen och dribblar sig förbi några killar och hhela hans lagkamrater på bänken skriker Benjamin Benjamin Benjamin och hallen hakar på, han gör en assist till Hampus som skjuter in i mål. Den glädjen att se hos Deje laget när de fick in det dära målet var obeskrivligt. Bra kämpat grabbar, och om jag var stolt över våran kille som gjorde en assist och de skrek benjamin benjamin benjamin och de hejjade på honom och Hampus. Och såklart alla andra fantastiska lagkamrater som gjorde ett superbra jobb. 

 

 

 

 

 

 

Matchen igår förlorade dom också stort men lyckades peta in ett mål. Tänk att vi nu framöver nästan varje helg ska spendera den i en sporthall runtom i värmland för att se när barnen spelar antingen handboll eller innebandy. Fy tusan vad roligt! Så fruktansvärt kul att se barnen knyta an nya bekantskaper, att se att de brinner för något. De kämpar på , de skaffar sig laganda, de springer som om de vore för livet, de skrattar, de blir ledsna. Och där på läktaren sitter vi föräldrar och hejjar på och finns där vid sidan av. Tack livet för jag får vara med om detta. 

 

 

En sån fin förmiddag vi hade idag. Vi packade in oss i bilen och åkte till Monna så Inez fick rida. Det blev en ordentlig tur på nästan en timme. 

Solen sken och solen värmde. Vi avslutade med kaffe på monnas altan. 

Helt säker på att det kommer bli en riktig ridtjej av denna tös. 

Bestämd och orädd och vill lära sig hela tiden och tar till sig informationen som sägs. 
Tänk vad fint vi har det omkring oss. Älskar oss och familjerna som vi har. Tack livet.

Livet livet livet. 

Dag ut och dag in, hemlängtan men ändå bortlängtan. Kan man ha de två sakerna samtidigt? 

Erik och jag har pratat lite gran fram och tillbaka om att köpa mark och bygga vårat drömhus där man kan ha djurhållning.

Tänk att kunna gå upp och brygga sig kaffe och titta ut genom fönstret och se hästarna stå utanför och beta. 

Samtidigt som jag längtar hem till rådjursvägen så fruktansvärt mycket.

Kan man längta efter två saker samtidigt? 

Kan man ens komma över en hel del mark och bygga sitt eget hus utan att bli helt ruinerad? 

Tänk att man bara skulle kunna öppna dörren och hundarna kan springa fritt och man kan gå ut och hämta sig sina egna frukostägg.
Man tänker fram och tillbaka, man vänder in och ut på sig själv tusen gånger om. 
Hur vet man igentligen vad det är man vill när man vill båda sakerna. 

Att barnen ska växa upp nära kompisar och skola, samtidigt som man vill ut på landet?

Jag slår snart knut på mig själv med alla tankar och funderingar.